Den som väntar på något gott...

Det är nu jag har nått den punkten i livet att jag inser att kroppen den kan jag inte styra helt och hållet, den gör som den gör. Som nu, när den inte låter bebben komma ut. Jag inser att det är bara att acceptera läget och låta kroppen sköta sitt. På sätt eller annat kommer hen ut, det vet jag ju. Jag önskar bara att det vore det "naturliga" sättet, så gärna vill jag uppleva en vaginal förlossning.