Post-graviditet

Jag tittar på bilder på Elaine Eksvärd som ska få sitt andra barn om några veckor och känner bara en enorm lättnad över att inte vara på slutrakan av min graviditet just nu... Det var tungt kan jag berätta. Inte bara fysiskt men också mentalt på många sätt. Och jag längtade tills jag skulle få vara icke-gravid. Det är så skönt att kunna ligga hur som helst, stå hur som helst, sitta hur som helst, gå hur som helst, göra vad som helst hur som helst. Nu uppskattar jag det på helt annat sätt.

Jag hade ju visserligen ingen rolig graviditet. Jag mådde illa från början till slut, hade ont i fogarna (tänk någon slår in en kniv rakt i skelettet på dig med ojämna mellanrum), blev stor som ett hus i och med att A var så stor, förlossningen började aldrig och sen kom kejsarsnittet så det tog dessutom länge innan jag var återhämtad. Det tog ett år, först var jag gravid länge och sedan återhämtade jag mig. Att nu få vara bara friska, icke-gravida, från snittet återhämtad Eva är mer än skönt.

Jag skrev ett långt inlägg om kroppen här (del 2) och här (del 1). Samma tankar kvarstår. Men jag inser ju att det är lätt för mig att tala om kroppen efter graviditeten när den känns och ser ut nästan som före graviditeten. För en som upplever att kroppen inte återställts är det kan jag tänka mig mycket svårare att acceptera läget, uppskatta kroppen och tycka om den.

Fotot är taget den 19 september, en månad före han kom...