Historien om hur jag som flitig och arbetsam bestraffas med 3000 euro i böter

Skolgång och studier har alltid varit lätt för mig. Det var egentligen inget stort beslut för mig att börja studera på universitet. Studierna gick bra och jag kände aldrig att det blev för mycket eller för tungt. Sedan var det av flera orsaker självklart att fortsätta studera till magister. Jag jobbade också under hela studietiden, dels för att dryga ut kassan eftersom studiestödet är ett skämt och knappt räcker till mat för en månad, dels för att studierna var så pass enkla för mig att jag behövde något annat att göra också, dels för att det är livsviktigt att ha arbetserfarenhet om man ska ha en chans på arbetsmarknaden. Jag tänkte ganska länge att studierna och allt jobb jag gör vid sidan av är en investering i min egen framtid. Att jag gynnas av det. Nu inser jag att så inte är fallet. Jag inser att jag har lurat mig själv i alla dessa år. 6 år tog det. I 6 år studerade jag till politices magister och vad gav det mig? Inget. Inte ett skit. Inte ens ett jobb. Jag har ett utmärkt studenbetyg, ett snygg kandidatbetyg och ett lika snyggt maigsterbetyg men här sitter jag med en flera tusen euros skuld till staten och inte ens ett fast jobb att gå till. Inga besparingar har jag på banken och inget äger jag av värde.

När brevet från FPA kom igår var det sista spiken i kistan. De vill ha nästan 3000 euro av mig för att jag jobbat för mycket under mitt sista studierår. Det där sjätte studieåret då jag också blev mamma. Då har jag jobbat för mycket och nu ska allt studiestöd från det året betalas tillbaka med 15 procents ränta. Jag som blev magister på 6 år när andra blir det på 7,8,9,10 år. Jag som hade stödmånader kvar när jag blev klar. Jag som vägrat vara slapp utan jobbat under hela studietiden. Jag som hade utmärkta vitsord i otaliga kurser jag gått. Jag som studerat metodiskt och utan att vara till besvär för någon. Jag som nu är mamma, som höll vårledigheten så kort som möjligt, som placerade sonen på daghem för att fortsätta jobba (på jobbet där de inte vill anställa mig utan har mig på nollavtal). Jag ska böta 3000 euro för att jag inte tackade nej till studiestödet medan jag var studerande och hade all rätt till studiestödet.

Jag vill inte ens börja försöka räkna ut hur mycket det har kostat mig att bli magister. Jag kommer att betala för det resten av livet för jag har fallit så långt efter så många andra i och med det. Jag borde ha läst till närvårdare när jag hade chansen. Då hade jag haft fast jobb i flera år redan, jag hade ägt mitt eget hem och jag hade kunnat planera en framtid. Nu sitter jag här med en timanställning där jag kan planera tre veckor framåt i taget och där jag bara jobbar strödagar nu och då. Och med en flera tusen euros skuld som ska betalas i början av maj. Jag kan inte spara några pengar, jag kan inte planera mitt liv. Den här magisterutbildningen känns som den sämsta investeringen i mitt liv. Den har inte gett mig någonting. Det finns ingen framtid längre, inte ens för högt utbildade i det här landet. Du kan göra så gott du kan i så många år och så kommer systemet och ger dig en fet käftsmäll i form av inget framtidshopp men däremot krav på återbetalning av det stöd som du hade rätt till och som du behövde för att försörja dig medan du studerade.

Nu när studiestödet ska reformeras så hoppas jag faktiskt de tar bort det helt. För att ge 250 euro i månaden är som att kasta matrester till de studerande. Du gör ingenting, absolut ingenting med 250 euro i det här landet. Jag behövde varje cent jag fick i studiestöd under hela studietiden och det var inte mycket jag fick eftersom jag ofta tvingades tacka nej till månader för att jag tjänade så mycket på de jobb jag hade. Det är inte som att jag har skickat pengarna till ett konto på Bahamas. Jag har köpt mat och betalat hyra med studiestödet och lönen jag har fått. Jag har försökt leva ett hederligt liv. Men det har inte varit bra utan nu ska jag straffas för det.

Nej jag tycker inte att "regler är regler" och de måste följas. Jag var en mönsterstuderande under hela studietiden och jag blev färdig med stödmånader kvar - jag hade inte utnyttjat alla stödmånader jag hade rätt till! Att jag samtidigt klarade av att jobba - varför ska det vara till min last? Varför ska jag straffas för att jag är flitig och klarade av att heltidsstudera samtidigt som jag jobbade vissa dagar i veckan? Det här om något är en flitfälla. Du ska helst sitta hemma och ruttna som studerande, tydligen. Att jobba lönar sig i alla fall inte, det blir alltför dyrt i längden.