Dopfunderingar

Alexander ska döpas på lördag och typ inget är fixat förutom kakan, som vi beställt... Dopet ska i alla fall ske i Borgå och de närmaste är inbjudna.

Om jag var singelförälder så hade A inte blivit döpt. Men tillsammans bestämde vi att han ska döpas. Jag hör inte till kyrkan eftersom jag skrev ut mig som tror jag 19-åring men det gör T. Och vi funderade på det här ganska länge men kom sedan till en kompromiss. Nämligen att A döps men den stunden han säger att han inte vill vara medlem i kyrkan så behöver han inte vara det heller (förutsatt att vi bedömer att han faktiskt förstår vad det innebär). Jag kan ju tycka att det är fel att påtvinga honom ett kyrkomedlemskap. Men å andra sidan så uppfostrar vi ju honom till en kristen person oavsett om han är medlem i kyrkan eller inte, för vi är båda kristna. Religionen är inget konstant närvarande i vårt hem, men vi firar ju liksom påsk och jul och tror på någonsorts Gud. Dessutom är det mycket som föräldrar tvingar sina barn till, tänker jag.

Som sagt, när han är gammal nog att förstå så väljer han själv, kanske vill han fortsätta vara medlem för resten av livet, men i alla fall under sina första levnadsår är han medlem i kyrkan.

Att uppfostra en pojke

När Alexander föddes och jag hörde anestesiläkaren säga poika tuli rusade en massa känslor genom min kropp. Både jag och T och en massa människor omkring oss hade varit säkra på att det kommer en flicka. När A sedan lades på mitt bröst i de där få sekunderna före han fördes iväg för tvätt, vägning och matning tittade jag på honom och funderade att jaaha, hur tar man hand om en pojke?
Nu är han 8 veckor gammal och det känns så självklart att just vi skulle få en pojke. Han är min favoritmänniska just nu och det är så underbart att just jag är mamma till just honom. Jag hade aldrig drömmar om rosa klänningar och lockar i håret och leka med barbiedockor, jag skulle aldrig tvinga in ett barn i en sådan mall. Men det kändes som att jag vet hur det är att vara flicka, alltså kan jag bättre uppfostra en sådan. Nu inser jag att det handlar inte om något sådant det här med att uppfostra. Det handlar om att ge trygghet och kärlek och vara en rollmodell. Alexander ska få vara just den han är och jag ska vara just den jag är och T ska vara just den han är och tillsammans ska vi kick some ass! Om det är något jag tänker hålla fast vid så är det att A ska få vara sin egen lilla person. Han ska inte tvingas in i någon mall för hur han borde vara.