Att planera det ena och det andra

Jag antar att vi kanske sköt fram planeringen av bröllopet så pass länge som vi gjorde för att vi trodde att det kanske skulle vara sådär lagom svårt att planera ett bröllop. Sedan vi började planera sådär halvt på riktigt nu i höstas så har jag bara känt att "yes, det här går ju hur bra som helst!"
Nu har jag fastnat i en sådan där vadskajaghapåmighurmåsteklänningenseutvadkanmanenstänkasigvarförkanmanintedet -fas. Klänningen. Det enda som är säkert och bestämt är att upptill ska det vara ungefär en sådan här modell, minus allt rysch och pysch. Som en t-skjorta.

Källa:

Det ligger en ritning på soffbordet över hur klänningen som helhet kunde tänkas se ut, men jag var aldrig någon hejare på att rita så den skissen får ligga kvar där utan att någon annan än T och jag ser.

Allt det här med att planera bröllop har dessutom känts ännu enklare tack vare att jag också varit halvt inblandad i att planera en helt annan sak som i princip går ut på att några gamla bekanta samlas en kväll för drinkar och lite mat på en restaurang. Att planera ett bröllop känns som en walk in the park jämfört med att vara halvt inblandad i att planera ovan beskrivna evenemang. Det blev liksom så svårt ett tag att jag inte tror att det är sant. Nu har jag försökt lugna ner mig och ta ett pyttelitet steg tillbaka för det kändes helt enkelt inte bra.