Igår hade jag och T varit ett i 6 år och 2 månader. Ibland försöker jag föreställa mig hur mitt liv hade sett ut utan honom, men det är lika svårt alltid. Det här som vi har är så rätt som något kan vara. Han är min bästaste favoritperson i hela världen och det finns lite som jag kan föreställa mig att kan förändra det.
Vi har gått igenom så mycket tillsammans och klarat allt. Det tror jag att är en bra sak, att det är lite tungt och lite svårt ibland. Som fyra månader i skilda länder... Eller en ett år lång militärtjänstgöring alldeles i början av förhållandet. Eller mina problem att prata om känslor och faktiskt berätta saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar