Gårdagens inlägg steg genast till det näst mest lästa på den här bloggen. Det är bra. Jag vill att folk läser. Jag tar också gärna emot kommentarer om ärendet. Kanske du vill berätta någon liknande historia? Om du redan har skrivit en sådan, länka!
Det finns ju förresten många vettiga böcker, både romaner och mer faktafyllda böcker om ätstörningsvård och problematiken överlag. För en tid sedan skrev Sofia Torvalds en bok om sin dotters ätstörning. Den läste jag inte, delvis för att jag avskräcktes av Torvalds historier om hur hon tvingade sin dotter att äta framför henne.
Så finns det ju till exempel Sara Jungerstens roman Lika delar liv och luft som jag läste förra året. Huvudpersonen i den boken har lite samma tankar som många med ätproblematik.
Tipsa gärna om flera bra böcker med samma tema. De behövs. Det här är ett så otroligt utbrett problem och det förstör stora delar av många människors liv. Jag tror tyvärr många friska personer i dagsläget avfärdar ätstörningar med "men fan, ät mera, sluta svälta!" men om det vore så lätt så skulle inte unga kvinnor och män svälta ihjäl sig själva.
Så tror jag också tyvärr att träningsberoende börjar bli allt vanligare. Folk som måste gå till gymmet, springa, jumppa. Det är en av vår tids största paradoxer i västvärlden. Vi har folk som äter och sitter ihjäl sig och så har vi folk som svälter och tränar ihjäl sig.
P.S I den roman jag har i huvudet och planerar att börja jobba på så snart tiden finns så har huvudpersonen också ett komplext förhållande till mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar