Att sitta klistrad

Trots att vi sover 7-8 timmar per natt, ibland mer så känner jag en djup, djup trötthet. Håller på att bli galen av att vara så låst, inne, hemma, i soffan. Det är mysigt att amma men det är inte lätt och det kräver så otroligt mycket tålamod, tid.  Tid att bara sitta. Nacken är låst, armarna, benen, ryggen. Vill kunna röra mig fritt, äta när jag vill, tvätta byk när jag vill. Men det här är ju bara en kort, kort fas. Någon månad högst. Jag tröstar mig med att det kommer att komma en dag då jag önskar att han skulle sitta klistrad vid mitt bröst istället för att vara på något ställe där jag har noll koll på honom!