I'm back!

Nu, fem veckor plus någon dag efter förlossningen kan jag ärligt säga att jag är helt återställd. Det var i helgen jag plötsligt kom på att fan det känns bra i kroppen nu! Jag var ute med hunden när det hände och så fick jag sådant där lyckorus när jag gick där på Böles skumma gator ensam med den lilla fjantiga hunden (fjantig för att det hade snöat och det var halt och det var kallt). Ingen smärta, inga kramper i magen, inga konstiga känslostormar, ingen styvhet. Det känns som om jag aldrig varit med om ett kejsarsnitt, det enda som är kvar som visar att jo, det hände, är ärret på magen. Och det liknar mest ett tunt streck nu.
Nu håller jag ju ändå inte på och ljuger för mig själv. Jag vet att det kommer att ta månader om inte år att få tillbaka samma styrka i rygg, mage och tja, hela kroppen som jag hade före graviditeten. Om jag någonsin får det, det beror helt på hur mycket jag orkar kämpa med träningen... Tillsvidare har jag noll energi att träna, annat än promenader. Men med återställd så menar jag alltså att jag inte känner av de negativa effekterna av snittet eller graviditeten mera.
Jag hade aldrig trott att jag skulle återhämta mig så snabbt och jag är så tacksam för min starka, underbara, härliga kropp som klarat av både en graviditet och ett kejsarsnitt. Visst krävdes det starka värkmediciner till en början och helt vanliga värktabletter åt jag ju en dryg vecka eller så, men det måste man ju räkna med. Direkt efter operationen fick jag förresten något mycket, mycket starkt, har ingen aning vad det var men hög blev jag och T har efteråt skrattat åt hur borta jag var. Jag klagade bland annat på den starka belysningen när det egentligen var ganska dunkelt i rummet...
Så, cirka fem veckor tog det för mig att känna mig som före graviditeten igen. Det positiva med kejsarsnitt är ju förstås att man inte behöver ha ont i underlivet, som så många har i långa tider efter en vaginal förlossning (jag skriver alltid vanlig förlossning men måste sedan korrigera mig själv, för vaginal betyder inte vanlig!)
Summa summarum så är kejsarsnitt en stor operation som alla operationer där man går in i magen på en person. Men återhämtningstiden kan vara snabb, det tycker jag att min var. Hemligheten i mitt fall var kanske att jag aldrig tillät mig bli sittande. Jag började genast göra promenader, vissa dagar flera om dagen, och det tror jag var helt avgörande. Nu finns det säkert läkare och andra därute som säger att det var dumt gjort, man ska låta kroppen vila, men jag gjorde det beslutet och tillsvidare har det inte skitit sig. Kanske det gör det ännu, men då är det ju mitt eget ansvar och enkom jag som lider av det.

Dessutom: amningen verkar funka över förväntan och där är ännu en sak jag är tacksam för. Kejsarsnitt kan ju göra sitt för att förstöra amningen, men det hände inte oss.

Skulle jag få ge vitsord åt kejsarsnittet och tiden efteråt skulle jag ge det en 8. Det negativa med det hela var ju att jag inte fick uppleva en vaginal förlossning, att jag missade Alexanders första timmar utanför magen samt att jag var svag i några dagar.