Se varandra

Jag tänker på kvinnan i Kuopio som tog livet av sin 2,5-åring och sin 6 veckor gamla och jag tänker att det finns inga rätta frågor och inga korrekta svar just nu. Men jag tänker att jag måste skriva något. Säga något. Göra något kan jag inte.
Varför kunde ingen göra något? Göra något för att hjälpa kvinnan, men i första hand för att hjälpa barnen.
Jag tycker så synd om kvinnan men i första hand tycker jag synd om barnen. Jag förstår inte den förälder som kan ta livet av ett eget barn. Men jag vill försöka att inte hata de som gör det. Hat gör bara allting värre. Det är för sent för hat.
Det är lätt att börja peka finger när det här händer. Jag har ingen aning vart jag ska peka men jag pekar lite hitåt och ditåt. Främst på kvinnan men också på alla som inte kunde göra något, trots att jag vet att de ju inte kunde veta.
Ingen kan se framtiden men vi kan alla se varandra.