Tänk om jag inte hör när han skriker eller fattar att han skriker...Det är en skräck jag har speciellt om nätterna och de dagar då T är på jobb. Jag vet ju att det egentligen bara är psykiskt sjuka och missbrukare som kan missa att deras barn skriker. Men man vill ju inte att det ska ske. Jag tycker det är viktigt att svara på alla hans signaler.
Men jag är inte en sådan mamma som inte ens vågar gå på toa för att ungen är ledsen. Om jag måste skita och han gråter, då får han gråta. Sååå ofta skiter jag inte att det skulle skada honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar