Jag tänker på småbarn som springer och leker på dagisgården och inget vet om allt ont som finns i världen och hurdana otrevliga överraskningar livet kan bjuda på.
Jag tänker på kalla junidagar och varma julidagar och på allt roligt som ska hända den här sommaren. Jag har det så bra, så bra, men det är alltid i de perioderna som det är extra svårt att inte tänka på allt som kan gå tokigt i livet.
Jag tänker på fredagsfiilis och pizza och den nya piratserien på Netflix som är ganska konstig och på den där Liza Marklund-boken som jag snart läst ut.
Jag tänker på krig och fred och på P3-dokumentären om den svenske polismannen som sköts ihjäl för att en kriminell liga ville ha tag på cash den där februarimorgonen 1992. På hur världen skulle se ut om ingen någonsin kommit på hur man skapar ett skjutvapen.
Och så tänker jag på kaffe på ett strandcafé och blåbärspaj och grädde och tänker att en av de viktigaste sakerna i livet är balansen mellan de där stunderna med guldkant och de där stunderna som nu bara är men ofta är så många fler och att det är viktigt att kunna ta vara på dem också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar