Kvotering bara till de bästa platserna

Ni ska läsa Charlottes inlägg om kvotering. Om hur det är så eftersträvansvärt för kvinnor att komma in på de positioner som männen traditionellt har och alltid haft att vi till och med vill stifta lagar om det. Men att ingen vill kvotera in någon för att exempelvis sköta barn eller åldringar eller sjuka. För det är ju inget att sträva efter för någon, tycks tankegången vara i samhället. Istället ska vi alla sträva efter sådant som män traditionellt gjort för då är man duktig, fin, mäktig.

"Så även om jag inte tror att kvotering är lösningen så är jag övertygad om att det finns ett stort problem. Jag menar också att grunden till det problemet ligger i synen på könsroller och synen på biologiska egenskaper, men också på samhällets syn på vad som är eftersträvansvärt – samhällets värdesystem." skriver Charlotte.

Det kortkorta håret

Det där jag skrev om för några veckor sedan, att jag ska låta håret växa igen. Jag har inte ångrat mig, jag ska ha mellanlångt hår igen! Men. Jag var alltså hos frissan då för några veckor sedan för att prata lite hur jag borde klippa det nu och så klippte hon min lugg och så sade hon när jag gick att kom tillbaka om 7-8 veckor så ser vi sen igen hur vi gör. Så sade hon "före jul har du nog den frisyr du villa ha!" Då tänkte jag att "bah, den växer ut på 7-8 veckor!" (för jag är van att mitt hår växer snabbt!)
Nå så såg det ut i ett par veckor. Det växte och blev tjockt och längre. Men nu har det stannat upp. Helt. Håret växer inte alls. Det blir ju så då man inte klipper bort topparna, vilket vi inte gjorde då med frissan. Men lite besviken är jag. Väx dumma hår!

Det är väl bara tender loving care som gäller då antar jag..? Och mina zinktabletter som jag fortfarande tar. Väx!

Det lustiga är ju att jag har gått omkring med kort hår i flera år men nu när jag bestämt att det ska vara längre så blir jag irriterad varje gång jag rör i det korta håret.

Höststämning

Idag jobbar jag sista dagen den här sommaren, trots att jag nog ska tillbaka igen om en vecka. Det är så att vara "inhoppare". Men nu borde jag alltså börja jobba med gradun igen då. Jag har inte tänkt på den sedan någon gång i mars, så det blir minst sagt jobbigt. Det här läsåret borde vara det sista på uni och det är mer eller mindre bara gradun jag har kvar. Jag skriver om romska tiggare som fenomen och hur Hbl rapporterar om dem. Det finns hur mycket som helst att säga om den saken och jag lovar reflektioner också här i bloggen.

Nu ska jag i alla fall handla lite godis till mina härliga kolleger på jobbet! Sen tänker jag ta semester i ett par dagar. Vi planerar ett besök på nöjesparken!

VM-tankar

Åh det är friidrotts-VM pågång och jag märker hur jag inte kan låta bli att titta på det, igen! I min familj, när jag var barn tittade vi alltid på stora idrottsevenemang och jag lärde mig älska stämningen och den där förväntan inför evenemangen. Min fästman gillar det också så vi tittar nästan alltid. Det blir också en sådan där vanesak. Man lär sig att det är OS  var fjärde år och då tittar man. Jag är ingen fan i ordets rätta betydelse, känner inte till alla deltagare och deras resultat, men jag hänger med och jag tycker att det är givande.

Just nu är friidrotts-VM i ett land där man inte får tala om gaypersoner och det kunde man tala om för evigt. Jag tycker för övrigt att politik och sport inte går att hålla isär så det är ingen vits att ens försöka. Men nu skriver jag inte om gaylagar i Ryssland.

Jag skriver istället om hur härligt det är med stora internationella tävlingar där folk från alla världsdelar samlas för att uppleva saker tillsammans. Och hur härligt det är att titta på personer som är fulla av adrenalin, ger sitt allt, äntligen nått den stunden i livet de tränat inför och väntat på sedan de var barn. Kanske går det bra, kanske sämre. Men de är där och gör det tillsammans! Sport är härligt!

Allt det här hittar du ännu i några dagar på Yle nära dig.

Orka bry sig om vad man inte får ha på sig

Nu när sommarreorna snart är över så tänker jag att det hade varit helt trevligt att kanske vandra en dag i några affärer. Jag är ingen storshoppare, köper väldigt sällan kläder och när jag köper så är det ofta fritidskläder. Och nästan alltid på rea. Billigt. Med undantag för Det Stora Varuhuset varje oktober och april. Och så älskar jag egentligen mer än något annat att helt enkelt beställa hem saker på postorder. Sjukt smart och behändigt och väljer man en billig affär så får man det till ett billigare pris än att köpa motsvarande i en affär, också när postavgiften kommer på. Jag bryr mig inte om trender och mode, vad som är rätt och fel, jag slänger på mig det jag vill ha på mig. Om andra människor tycker att det är fult så får de väl täcka för ögonen. Jag har dessutom inte ett jobb där man måste ha på sig en viss stil (och skulle ha mycket svårt att klara av sådant!).
Men nu har jag i alla fall en liten undran i mitt huvud. Det är så att jag mer och mer börjat inse hur mycket jag gillar collegetröjor, munkjackor, ni vet. Med huva och fickor och dragkedja och allt sådant som hör till. Och så är jag lite rädd för att det är en sådan där tonårsgrej. Att man inte får ha sådana om man inte är mellan 13 och 17. Helst bara i skolan på casual friday eller "på stan", eller möjligtvis på en filmkväll med kompisarna.
Men de är så sköna..! Jag äger ett par och inser att de är mina favorittröjor och vill gärna ha flera liknande. Vill, vill, vill. Men är det något stort stilbrott att som vuxen kvinna ha på sig sådant?  Jag vet inte och bryr mig egentligen inte heller förutom i mina svaga stunder.
Det är svårt sådant där.