Hur skulle det vara?

Svenska Dagbladet ställde nyligen sina läsare frågan "vad måste svenska kvinnor kämpa för?"  i anslutning till jämställdhetsdebatten (det känns helt absurt att det faktiskt pågår en debatt kring jämställdhet!). Jag hittar inte artikeln/diskussionen nu, men jag kan inte släppa frågeställningen.
När man frågar vad kvinnor måste kämpa för så säger man ju att det är just kvinnor som ska kämpa för ökad jämställdhet. Att det är kvinnors uppdrag och i kvinnors intresse att göra det. Att det gynnar kvinnor. Bara kvinnor?
Debatten under frågan gick ungefär på samma sätt som alla debatter. Feminismen har gått för långt!!! Ska män inte få vara män längre?! Tänk på alla kvinnor som vill vara hemma med barnen!! Kvinnor vill ha de där lågbetalda jobben!!  Allt prat om jämställdhet är trivialt, det är ingen stor fråga!!
Istället kan man vända på frågan och se vad man då får för svar. Vad måste svenska (och alla andra) män kämpa för?
Hur skulle det vara att kämpa för att slippa att alltid vara den mindre viktiga föräldern? Hur skulle det vara att kämpa för att få vara hemma med barnen i ett år om man så vill? Hur skulle det vara att kämpa för att domstolarna i vårdnadstvister slutar ge vårdnaden till mamman i de allra flesta fall? Hur skulle det vara att kämpa mot den rådande synen på män som sexmonster som inte kan kontrollera sig själva utan bara måste få "ha sex med" kvinnor till höger och vänster och inte fattar när kvinnor säger nej? Hur skulle det vara att kämpa för att få slut på utvecklingen där flickor kör om pojkar i många ämnen i skolan? Hur skulle det vara att kämpa för att få slut på det överdrivna fyllevåldet bland karlar (den farligaste personen för en man är hans fyllekompis)? Hur skulle det vara att kämpa för att få slut på den destruktiva synen på karlar som visar känslor, kärlek, omtanke? Hur skulle det vara att kämpa för att få mer karlar i vårdande yrken?
Jämställdhetsarbetet blir till ingenting om det är en kvinnofråga (gud vad jag hatar det uttrycket!).
Läs också den här texten. Den ifrågasätter att ingen ifrågasätter vad det egentligen är som unga män i Sverige tror att sex är. Varför tycker ingen det är konstigt att unga män tror att en kvinna som stönar för att han lägger hela sin kroppstyngd på henne får orgasm?
Varför tar ingen man avstånd från den här synen på hurdant ett samlag ser ut i mäns ögon?

Jämställdhet gynnar precis alla. Det är ingen ensamrätt som kvinnor har. Det är i allas intresse och det är allas ansvar. En av de saker som irriterar mig mest är karlar som sitter och säger att men faaan, vad ska ni feminister hålla på och kämpa för att kvinnor ska få högre lön, det är inget problem, istället ska ni kämpa för att karlar måste göra värnplikten - DET är riktig orättvisa det!
och jag bara, jo, det är orättvist. Varför kämpar du inte?

Kaffekärlek!

För en tid sedan när jag hade så svårt att sova många nätter så insåg jag några saker om mitt koffeinberoende. Jag insåg att jag sover mycket bättre om nätterna med lite mindre kaffe/te om dagarna. Samtidigt insåg jag att jag druckit på tok för mycket vatten också. (Nå det visste jag redan tidigare, men det blev liksom enklare att sluta dricka vatten när man inte hade så mycket kaffe att kompensera för.)
Så nu håller jag mig nästan alla dagar till en mugg på morgonen och en på eftermiddagen, efter lunchen. Undantag sker främst på arbetsdagar, då dricker jag eventuellt någon mugg extra.
I samma veva har jag insett att det lönar sig att göra varje mugg just så god att man verkligen känner sig tillfredsställd. Ett enkelt sätt att göra det är att tillsätta mera fett i muggen, då i form av antingen grädde eller röd mjölk. Vilken skillnad! En mugg kaffe med grädde i håller mig belåten i timmar och känns inte alls lika illa i magen som svart kaffe eller kaffe med fettfri mjölk.

Westös 1938

I julas fick jag den här av mina svärföräldrar. Kjell Westös Hägring 38.
Jag insåg någongång i gymnasiet att Westö hör till de främsta författarna i det här landet. Vad han än producerar så är det fest varje gång det kan läsas av allmänheten. Visst kan han vår historia och säkert är han mycket korrekt och sanningsenlig när han skriver, men jag förstår inte helt what the fuss is all about. Men så hör jag inte till målgruppen heller. Jag är inte så hemskt intresserad av Finlands detaljerade historia, trots att jag tycker att det hör till min och allas allmänbildning att känna till huvuddragen i hur vårt land kommit till den punkt vi befinner oss nu.
Men jag orkar liksom inte bli engagerad i allt det som Westö är så insatt i. Westö har sin läsarkrets, men jag hör inte riktigt dit.
Dessutom tycker jag den här boken är lite väl tråkig. Det händer ingenting.
Däremot tycker jag ju att alla författare som engagerar sig på samma sätt som Westö förtjänar alla priser de bara kan få och alla läsare som vill läsa böckerna. Stort plus för att lyfta fram frågor som en del redan hunnit glömma. Som det som skedde 1938 i fallet Abraham Tokazier.

Kjell Westös Hägring 38 finns i en bibba nära dig.

Tv-tips (som inte involverar en tv)

Jag och T har båda lite dåligt tålamod när det gäller att sitta och vänta på att saker ska visas i teven. Det är så 00-tal att sitta i soffan och vänta på att ett program ska börja och ännu värre, vänta i en vecka på att få se nästa del i en tv-serie. Det passar inte oss alls.
Så här brukar det funka när vi tittar på en serie. Vi ser en reklam för en ny serie i teven eller så hör vi av någon att "den där ska ni titta på, den är bra". Vi letar upp serien på valfri tjänst, kollar första avsnittet och fastnar. Sen kollar vi ett till avsnitt, ett till och ett till. Plötsligt har vi sett hela första säsongen, ofta ungefär samtidigt som den andra delen av serien sänds i teven, alltså en vecka senare.
Så gick det exempelvis med Revolution som nyss började i finsk teve. Vi såg 31 avsnitt på exakt en vecka. Kolla in den, den är bra.
Andra serier vi har sett på samma sätt är Walking Dead, Falling Skies, Revenge, Under the Dome, Breaking Bad (en av de bästa serierna som någonsin gjorts), Homeland, Orange is the new Black (Netflix), House of Cards (Netflix), Hemlock Grove (Netflix). Före nättjänsternas tid såg vi under en vår, tror det var 2011, hela Lost (6 säsonger) på några veckor och när T var på Island i fyra månader såg jag hela Desperate Housewives på några veckor. I ett skede såg vi också hela Prison Break på samma sätt.
Andra serier jag kan rekommendera är Elementary, som har skitbra humor, O.C, en riktig klassiker och Orphan Black som nyligen gick på Arenan.

Jag har en ganska blandad smak, som synes. Men om det är någon serie av ovanstående du måste se är det Breaking Bad. Revolution är riktigt riktigt bra, men jag såg som sagt nyss 31 avsnitt och har kanske inte riktigt hunnit smälta alltihopa ännu.

Insändaren. Ilskan.

Igår publicerade Hbl en insändare jag skrivit. Här är den.

Peter Elg kritiserar i Hbl den 12 januari det förslag som han påstår att främst kvinnor framfört om att sluta använda han och hon i skrift och tal. Elg kritiserar de facto helt fel sak, då det sällan eller aldrig varit tal om att avskaffa han och hon i det svenska språket. Däremot har det varit tal om att göra det ännu mer vanligt än det redan är att använda ordet hen som ett komplement till han och hon.
Jag skriver själv texter i olika former dagligen och välkomna ordet hen med öppna armar. Det är ett behändigt ord som går att använda då man inte vet könet på en person eller då man anser att det är oväsentligt att lyfta fram en persons kön. Elg säger att han tror att de flesta av oss i alla sammanhang vill bli identifierade som man eller kvinna och jag förstår inte riktigt hur han tänker då. Men även om det är så, att någon tycker att ens kön är det allra viktigaste i alla sammanhang, på vilket vis betyder det att ordet hen inte behövs?
Elg tar också upp det gamla argumentet att hen inte kan användas på grund av dess betydelse på engelska. Jag anser att vad ord betyder på andra språk inte har någon relevans för vilka ord vi ska ha i svenskan. Svenskan utvecklas hela tiden och exempelvis 2013 fick språket en massa nya ord som selfie och klicktivism, något som också Hbl rapporterade om i slutet av året. Nya ord behövs eftersom vi är människor. Vi lever våra liv, vi diskuterar och funderar och går både framåt och bakåt lite om varandra. Att börja använda hen som ett nytt behändigt alternativ i språket hotar ingen man eller kvinna. Det är bara ett nytt ord bland en massa andra, ett ord som gör språket ännu rikare.