Hem ljuva hem

Där bakom träden skymtar huset där vi i flera år haft vårt hem. Ett härligt hem. Vi tänkte en tid att visst ryms man tre där, massor av folk har ett eller till och med flera små barn i tvårummare. Men så fick vi ett erbjudande vi inte kan säga nej till. Så snart är det vårt före detta hem.

Det känns underbart men också skrämmande.

Förändringar

Jag är gravid. Min kropp förändras varje dag. Det kämpar jag med. Ibland känner jag att det är det underbaraste som finns att magen växer och brösten sväller och höften blir bredare. Andra dagar vill jag bara ligga och gråta för jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka min kropp som den var ännu i januari.
Nu i vecka 20 tror jag dom flesta som studerar mig kan se att jag är gravid. Länge såg det mest ut som om jag ätit lite för mycket kolhydrater, men det var någon gång förra veckan som en liten bebiskula började träda fram.
Jag kämpar och kämpar och kämpar och det går upp och det går ner. En sak är säker. Jag vill inte höra vad andra människor tycker om min kropp. Jag vill inte höra att nu syns det eller är du säker att det inte är tvillingar, höhö eller äter du nu tillräckligt eller du borde nog.... Nej, jag vill inte.
Jag grät efter mitt första läkarbesök, inte bara för att jag kände mig så otroligt kränkt över att behöva genomgå en inre undersökning (vad ska den här främlingen i mitt underliv att göra?) utan också för att läkaren tog sig rätten att kommentera min vikt (vad har hon med min vikt att göra?).
Just nu har jag ingen aning hur jag ska klara av resten av tiden med undersökningar, vägningar, mätningar, förlossning, amning och allt som hör till. Ingen aning. Jag önskar att jag var mer som Malenami, som kan ta det här med kroppen under och efter en graviditet med ro. Hon är liksom tvärtemot det som jag är. Ofta tänker jag också på Peppe som i sin bok Livet & barnet skriver om hur hon till sist vägrade låta sig vägas på rådgivningen när hon tyckte att det låg alldeles för stort fokus på den enda siffran. Jag har liksom inte den styrkan utan jag bara låter dom göra vad dom gör med mig och sedan går jag hem och depppar efteråt.
Nu hade jag också "problem" i början av graviditeten då blodtrycket var högt. Det har sedan dess legat på stabil, normal nivå men nu är jag så otroligt rädd att det ska börja stiga och jag ska tvingas ta mediciner.
Dessutom har jag börjat ha ont i höften. Det strålar ner längs vänstra skinkan och benet och får mina ögon att tåras, så ont gör det och så främmande är det.

Tja, det var kanske det ärligaste inlägget någonsin och fler lär det komma.

En bättre tisdag

Åh, idag är jag utvilad efter en åtta timmars nattsömn. Idag är en stor dag. Jag ska titta på brudklänningar med en kompis! Det är inte enkelt ens i normalt tillstånd har jag förstått, men nu vet jag ju inte hur stor eller liten jag är i mitten av augusti. Oh well, tur att jag inte är kräsen! I princip räcker det att det är något som liknar vitt tyg, inte någon spets eller sådana krumelurer, sitter bra över boobsen och inte är för urringat men inte heller döljer hela bröstkorgen. Typ så.

Sämre början på veckan

Ibland förvånas jag över den egna kroppen. Att jag fortfarande står på benen just nu är helt fakin amazing.

Kort natt lö-sö på grund av kvällstur och dagstur på jobbet, sen kort natt natten till idag på grund av morgontur tidigare än tuppen vaknar och en liten liten hund med väldigt väldigt ont i magen. Jag var ute med hunden 1.30 i natt. Telefonen pinglade mig vaken klockan 4.30. Min kropp är i kris. Chock. Och det kombinerat med graviditeten gjorde att jag spydde på jobbet. Som en fontän. På toan som tur!

Och trots att det är allmän info att jag är gravid vill man ju inte liksom bara hej folks jag spydde just! utan man mera bara eh, kan jag kanske gå för jag mår inte så bra..?

Håll tummarna för bättre tider!

Katalogen kom som på posten

Okej, så jag beställer några mammaplagg från H&M:s webbshop och några veckor senare dimper samma bolags tjocka katalog in genom postluckan.
Och jag bara please, inte ens Gisele Bündchen ser ut som den där kvinnan på pärmen och för det andra så skulle jag inte ens som icke-gravid kunna pull that look of.

P.S Strapless bikini måste vara det mest opraktiska plagg någonsin uppfunnet.