Cinnamon Buns

Under en period i vårt liv åt jag och T minst en burk Ben&Jerry's per vecka, varje vecka. Vi gör alltid så att vi helt enkelt tar två skedar och dig in. Finns inget behov för skålar, inte heller för att spara det som blir över - för det blir inget över när man äter Ben&Jerry's.

Mina favoriter är Chocolate Fudge och Strawberry Cheesecake.

Nu har vi lite lugnat oss med B&J, delvis för att det är relativt dyrt att äta 1-2 burkar per vecka. Men igår testade vi den nya smaken Cinnamon Buns och vi båda älskade det! Smakar som en blandning av pepparkaksdeg och glass och en massa kanel (som jag älskar). Det här blir en ny favorit helt klart!

Bebismat

Ja det var det här med barnmaten... Ibland längtar jag tillbaka till helamningen. För nu måste man hålla koll på vad han ätit, när, hur mycket och vad han ska äta till följande. Jag har en bra matfantasi och hittar ofta på maträtter helt själv, men nu när jag sitter här med en halvtåring som också ska matas varje dag så... Det är inte lätt.

Portionen på bild är lite pripelsås, eller som italienarna säger pasta bolognese, eller på ett språk som alla som läser bloggen förstår malet kött sås, morot och fullkornspasta och det gick ner sådär. Ingen hit. Jag lagade samma mat till mig och T men tog bara undan bebbens portioner (fryste ner några också) före saltandet. Låter enkelt, men man kan ju inte erbjuda pripelsås sju dagar i veckan... Oh well, vi ammar fortfarande så jag vet ju att han inte lär få näringsbrist i alla fall. Som jag förstått det så är järnet det viktigast just nu, så vi satsar på fullkorn, kött och c-vitamin.

Dela gärna med dig om du har bebismatstips. A verkar gilla sej i alla fall och det är ju bra. Och vatten, det gillar han. Men jag försöker hålla det inom en rimlig gräns. Man växer inte på vatten.

"The dad bod" - om hur en helt vanlig kropp blev accepterad

Nu blir det väldigt mycket kropp i bloggen märker jag, men jag måste lyfta den här texten av Elsa Kemppainen på Svenska Yle. Pappakroppen, ja. Den är nu trendig. Den är accepterad. Smaka på det ordet litegrann. Peppe skriver förresten också om pappakroppen.

"Det är givetvis ingen slump att the dad bod är en trend exklusivt för killkroppen."

skriver Peppe.

Ja, ni kan ju läsa båda texterna. Jag har inget annat smart att säga än att jag undrar när vi ska sluta prata om kroppar som accepterade eller icke-accepterade. Jag menar, sådant man kan låta bli att acceptera är väl saker som rasism, sexism, våld, diskriminering. Men kroppar? Nej.

Post-graviditet

Jag tittar på bilder på Elaine Eksvärd som ska få sitt andra barn om några veckor och känner bara en enorm lättnad över att inte vara på slutrakan av min graviditet just nu... Det var tungt kan jag berätta. Inte bara fysiskt men också mentalt på många sätt. Och jag längtade tills jag skulle få vara icke-gravid. Det är så skönt att kunna ligga hur som helst, stå hur som helst, sitta hur som helst, gå hur som helst, göra vad som helst hur som helst. Nu uppskattar jag det på helt annat sätt.

Jag hade ju visserligen ingen rolig graviditet. Jag mådde illa från början till slut, hade ont i fogarna (tänk någon slår in en kniv rakt i skelettet på dig med ojämna mellanrum), blev stor som ett hus i och med att A var så stor, förlossningen började aldrig och sen kom kejsarsnittet så det tog dessutom länge innan jag var återhämtad. Det tog ett år, först var jag gravid länge och sedan återhämtade jag mig. Att nu få vara bara friska, icke-gravida, från snittet återhämtad Eva är mer än skönt.

Jag skrev ett långt inlägg om kroppen här (del 2) och här (del 1). Samma tankar kvarstår. Men jag inser ju att det är lätt för mig att tala om kroppen efter graviditeten när den känns och ser ut nästan som före graviditeten. För en som upplever att kroppen inte återställts är det kan jag tänka mig mycket svårare att acceptera läget, uppskatta kroppen och tycka om den.

Fotot är taget den 19 september, en månad före han kom...

Wappen och vitsippor

Wappenvädret var väl inte det bästa, men vi har haft det riktigt skönt i alla fall. Som traditionen kräver lagade vi igen potatissallad och knackkorv och jag vågar påstå att en godare potissallad kan inte köpas för pengar. Det enda en behöver är potis, lök, kryddgurka, äppel, gräddfil, majonnäs, peppar, salt och kanske lite senap om en så vill. Och bäst är den när den stått ett dygn eller två.

Igår var jag och A en halvdag på landet och våren till ära plockade jag vitsippor. De har förresten börjat dyka upp mycket tidigare... När jag var barn kunde man tidigast plocka vitsippor till morsdag men numera finns det gott om dem just såhär till valborg. Klimatförändringen, klimatförändringen.