Lördagen före jobbveckan

Jaha, på tisdag ska jag på jobb igen. Föräldraledigheten har ju varit slut redan länge, men snart är också vårdledigheten slut. Det känns bra, faktiskt. Sonen kommer att ha det bra med sin pappa de dagar jag är borta och jag kommer fortfarande att ha flera lediga dagar än jobbdagar per vecka högst troligen. Jag är tacksam över att ha fått ha det här året hemma varav 10 månader med sonen med mig men jag behöver också annat för min mentala hälsa. Jag är inte en sådan person som kan vara hemma i tre år med ett barn, det skulle aldrig gå.

Med det sagt så kommer jag nog säkert ändå att gråta en skvätt under de här första dagarna på jobb. A är en härlig typ och jag kommer att sakna honom.

Vi måste vara öppna för de här människorna

För tillfället befinner sig 60 miljoner människor på flykt i världen. 60 miljoner. Det är 12 gånger Finlands befolkning. De här människorna flyr bland annat från terror, krig, svält, förtryck, odrägliga levnadsförhållanden och våld. En del av dem söker sig till EU, inte alla men en del. De flesta söker sig de facto till ett grannland, där det i vissa fall är lika odrägligt som i hemlandet, men en del kommer alltså till EU.

60 miljoner på flykt och vi ser en allt ökande rasism i Europa och i Finland. De här två verkar hänga ihop. Fler flyktingar ger ökad rasism.

Flytkingkris, säger politikerna och medierna. De här människorna som försöker hitta ett lite bättre liv flyr till exempel i en skranglig, fullpackad gummibåt över Medelhavet. Många av dem når aldrig Europa utan drunknar i det salta vattnet. Andra flyr till bättre länder genom att tränga in sig i en långtradare där de packas så tätt intill andra flyktingar att de kvävs ihjäl under färden. En del försöker ta sig till en bättre tillvaro över eller under de stängsel som myndigheterna börjat bygga upp och där utsätts de för våld av personer som försöker hindra dem.

En del av de här flyktingarna kommer till Finland. Kring 600 per vecka, uppger HBL idag. De inkvarteras i nya, provisoriska flytkingboenden till en del finländares förtret. Finländare är rädda och mörka krafter spär på den rädslan genom att sprida lögner och skräckbudskap.

Rasism är rasism. Det är inte polisen som avgör vad som är rasism, även om i alla fall en medlem i Sannfinländarna verkar tro det. All rasism är inte brottslig verksamhet, men en del är det. Jag skrev högre upp att antalet flyktingar verkar korrelera med rasismen. Det måste ändå inte vara så. Det ena föder inte det andra per automatik. Nej, det handlar om ett val en människa gör, att vara rasist. Det är bara för alla rasister att sluta vara rasist så försvinner rasismen. Rasism är inget som skapas av flyktingarna, det skapas av rasisterna.

Jag har ingen lösning på läget som råder just nu. Hade jag det så hade jag omedelbart ringt upp Merkel eller annan inflytelserik person, inte suttit här och skrivit ett blogginlägg. Men en dellösning är i alla fall att vi alla öppnar våra hjärtan, våra sinnen och våra gränser för de här människorna som söker en trygg tillvaro. Jag uppmanar dig, utmanar dig, var öppen för de här människorna. EU kan inte rädda dem alla, Finland kan inte rädda dem alla, men att stänga gränserna och ägna sig åt rasism är inte rätt väg att gå, det hjälper ingen.

Mina höstmål

Jag skrev ju redan om mitt ena höstmål om mindre skärmtid men förutom det så ska jag den här hösten också göra de här sakerna.

1. Skriva klart ett första manus på min roman. I dagsläget har jag, omvandlat till word-sidor, skrivit cirka hundra sidor. Det är en del men absolut inte en hel bok.
2. Fortsätta träna här hemma minst en gång per vecka. Jag har en app som heter 7 minute workout som överraskande nog innehåller träningspass du kan utföra hemma på 7 minuter. Jag lär ska kunna lägga 7 minuter, kanske till och med 14 per vecka på träning.
3. Hitta en balans i livet mellan jobb, jag, drömmarna jag har och moderskap.
4. Satsa på att äta bra och mångsidigt och så mycket som möjligt hemlagat. Dessutom se till att koffeinkonsumtionen i alla fall inte ökar, helst går ner lite. Och sockerkonsumtionen likaså.
5. Utveckla den här bloggen i en vettigare riktning.
6. Slutföra ett projekt jag haft på gång för länge.

Små steg

Det finns många saker jag önskar ändra på i den här världen. Som tur är så finns det en massa folk där ute som just nu as we speak gör något konkret för att göra den här världen till en lite bättre plats istället för att som jag sitta och skriva om det på en blogg. Ta den här mannen på videon till exempel. Och tänk på vilken enorm skillnad han gör för sina barn. Istället för att säga nej du ska leka med det här säger han du får leka med vad du vill. Det betyder något på riktigt.

Jag vill inte falla ner i den där nuskaviallahyllamannensomgörnågotbraförjämställdhetenochfeminismenförtittasåklokhanärtrotsattenmassakvinnorsagtdethärihundraår. Här är helt enkelt en klok person i en video där han berättar hur han tänker och hur han behandlar sina barn och det är en pyttepytte liten sak i hans liv (tror jag) men gör så stor skillnad för hans barn.

Att tänja på gränserna

Att vara mamma när vardagen flyter på och ungen är helt okej med livet är ingen match. Att vara mamma när ungen plötsligt blir sjuk och ingenting funkar, duger eller ens är okej... Ja det är då en får plocka fram allt sitt tålamod, trolla lite, vara kreativ och dricka mycket kaffe. A har varit sjuk sedan natten till söndagen och i två nätter sov ingen just alls men nu börjar det tydligen vända. Läkaren sade att det är noro men vete fan. Hur som helst var det riktigt tuffa dagar söndagen och måndagen.

På lördagen hade vi däremot en riktigt bra dag! Vi besökte Högholmen tillsammans med T:s systers barn och såg bland annat de här sötingarna på bilden!

 

Note to Högholmens chefer: inträdesbiljettens pris är på en helt rimlig nivå men när en enkel liten glass kostar en tredjedel av biljettpriset så är något riktigt på tok i prissättningen... Det vill säga: glassen är för dyr. Den fick ligga kvar i sin frysbox, tyvärr.