En vecka ifrån sonen

Jag har aldrig kört bil i sådant regnväder som det var i lördags när jag körde A, min son, inte ens två år gammal, och T, min man som jag bott med i sju år, till flygplatsen. När jag körde hem försökte jag fokusera på rutten och på att hålla bilen på vägen. Hemma tittade jag på ett avsnitt av Marcella på Netflix och ett avsnitt På resande not i teven och sedan gick jag och sova. När T sedan ringde på natten för att meddela att de hade landat så sade jag väl ungefär okej bra och så somnade jag om.

Nu har det snart gått en vecka sedan de for till Spanien. De har haft det hur bra som helst och jag har fått regelbundna uppdateringar med bilder och meddelanden. Och så har vi haft videosamtal - thank god för modern teknik. "Mamma" säger A när han ser mig i rutan. Och så vill han gärna se Essi också.

Jag då? Det har inte alls varit lika tufft som jag såg framför mig att det skulle vara. Någon gång i maj tror jag det var fick jag ett totalt sammanbrott över tanken på att A skulle vara borta en vecka men så har tanken mognat under sommaren och när de åkte i lördags kände jag ingen panik utan mest saknad och en konstig känsla av vad ska jag göra med mig själv?

Jag hade en vision om att städa hela hemmet, tvätta alla fönster, ordna upp alla skåp och torka alla golv. Jag kan berätta att riktigt så mycket tid har jag inte haft. Det blir inte många timmar över för annat när en jobbar heltid, ska ut med hunden tre gånger om dagen (helst mer än bara vända på gården och in igen om hunden ska klara mer än 8 timmar ensam dagligen) och gärna tar det lite lugnt i soffan också. Men jag har i alla fall dammsugit och avfrostat frysen. Golvet i köket torkade jag också.

Den här veckan har varit en känslornas berg-och-dalbana. Ena stunden njuter jag av att bara ha hunden och mig att ta ansvar för, andra saknar jag A & T så det gör ont. Skönast har nätterna varit. Jag har fått sova ostört i åtta timmar i en hel vecka!!! Inatt sov jag från 23-05:50 utan att vakna en endaste en gång!!! Det har inte hänt sedan... Jag bodde ensam?

Ikväll ska jag fixa lite mat i reserv åt hela familjen och så ska jag nog se en film och ligga i soffan med tända ljus och godis. Imorgon den här tiden är familjen hoppeligen återförenad igen. Inte en minut för tidigt.

Morgonpromenad klockan 6.45 i Gumtäkt.

Morgonmål klockan 7.00. Yle-muggen, HBL i paddan och gröt.

Råholmen, Rajasaari igår kväll. Kvalitetstid med Essi.

Lydnadsträning

Tanken var att jag och Essi skulle gå en lydnadsträningskurs en gång i veckan på Koirakoulu kompassi som är ett väldigt bra hundkursställe (ja ni fattar kanske vad jag letar efter för ord, hittar inget bra just nu...) men så visade det sig att vi var de enda anmälda på just den kursen så den ställdes in. Till min och Essis stora lycka fanns det plats på en onlinekurs med samma tema.

Jag och Essi har under de 6,5 år vi delat hushåll gått på otaliga kurser men nu hade vi haft en lång paus från allt sådant. A hände och det har inte funnits tid. I våras var vi med på en annan onlinekurs som samma företag ordnade, den gick ut på näsarbete, men jag konstaterade ganska snart att det inte alls passade Essi. Men nu den här hösten fanns det tid för en lydnadsträningskurs, i Finland mer känt som toko (som kommer från tottelevaisuuskoulutus), en disciplin där Essi är mycket mer i sitt element. Jag såg så mycket fram emot att gå kursen på plats, men en onlinekurs funkar förstås lika bra. I korthet så sker den alltså så att deltagarna får video- samt skrivet material och så har vi en Facebookgrupp där vi kan prata om problem och ge varandra tips. Jag är med för att det är kul, har inga ambitioner på att tävla i just den här grenen med Essi, även om vi var väldigt framgångsrika i rallylydnad för några år sedan.

Och vad är rallylydnad då? Rallylydnad, rallytoko, är en sorts "roligare" variant av lydnad. Eller var det i alla fall för några år sedan när jag och Essi tävlade i det, det har skett en större regelförändring sedan dess och jag är tyvärr inte alls så insatt längre. Den grenen älskar vi med Essi och vi fick i tiderna tre godkända resultat i den lägsta klassen och hade fått flytta upp en klass men så kom då alltså regelförändringen och A och ja...

Men lydnadsträning handlar alltså kort om att ha kontroll över hunden. Hunden ska kunna gå fint bredvid dig, sitta, ligga, hoppa på kommando etcetera. Det blir svårare ju högre upp i klasserna du kommer, men i grunden är det förstås tänkt som något som underlättar vardagen med hunden. En hund som lyssnar är a och o för att kunna ha ett fungerande vardagsliv. På Youtube hittar du massa videor från tävlingar om du blev intresserad. Här kan du läsa mer om Koirakoulu kompassis TOKO-kurser.

Anyway. Jag är med på online-kursen för att jag vet att Essi precis som alla hundar behöver få använda hjärna nu och då, för att det är en kul grej och för att det som redan konstaterat underlättar vardagen. Jag har inget schema jag följer. Toko kan man träna var som helst när som helst hur korta stunder som helst. I hissen där hemma kan jag träna på ögonkontakt och under promenaden kan jag begära att Essi kommer och sätter sig bredvid mig och i hundparken kan jag ropa och begära att Essi ska komma till mig. Det är inte krångligare än så. Men det går förstås åt en hel del godis. Jag använder oftast helt vanlig hundmat som belöning, dock inte samma som Essi äter som mat. Det funkar.

Jag har som sagt inga större drömmar om toko-framgång med Essi. Men min dröm om att någon gång äga en riktig hobbyhund står kvar. Någon som jag kunde träna riktigt på riktigt med. Helst toko eller rallytoko. Det får bli mitt "före jag fyller 50"-mål.

I skog och mark

Det här med att ha 40 minuters bilresa till mammas och pappas stuga, ai että vad skönt! I det strålande söndagsvädret packade jag hunden i bilen och for just dit med tanken att plocka lite svamp. Och ifall någon funderat på det så kan jag berätta att det finns svamp i år. De fullkomligt hoppar i famnen på en. Jag snubblade över dom. Trattkantarellerna då alltså. Kantareller plockar jag också, men sedan tar mina svampkunskaper slut. Så steker jag dem och fryser dem. En svampsås med lök, svamp, grädde, salt och peppar som äts med potatis - ai että vad gott!

Höstens mål

Det skrivs många listor med olika mål för hösten just nu och jag ska inte vara sämre än andra bloggare. Egentligen ska man ha fem mål, men vi får se hur långt jag kommer.

1.  Klara av att tillsammans med kollegerna skapa en kundtidning på två språk. Det är i praktiken jag ensam som ska översätta höstens nummer... Det blir arbetsamt och krävande men också roligt. Jag har i tiderna jobbat på Borgåbladet och också varit delaktig i producerandet av legendariska Smocka på Soc&kom men nu har jag ett helhetsansvar och stor arbetsbörda i sammanhanget... Iik! Också i övrigt strävar jag förstås efter att fortsätta göra ett bra jobb på jobbet (?).
2. Fortsätta "fritidsläsa" i ungefär samma takt som jag gör, det vill säga cirka två böcker i månaden. Det är lagom, då läser jag ungefär 20 minuter om kvällarna och så någon timme på helgerna. Jag har många spännande böcker på min to read-lista, bland annat Sommarön och Livet&Patriarkatet.
3. Äta mer vegetariskt. Jag har insett att det kan gå flera dagar utan att jag äter kött. Det är inget jag medvetet har valt, men nu har det gett mig mersmak så nu gör jag det till ett mål. Jag ska försöka välja vegetariskt när det är möjligt, ofta har de bra vegetariska alternativ på lunchrestaurangen. Om inte helt vegetariskt så fisk hellre än rött kött eller kyckling.
4. Fortsätta vara stark och frisk. Enligt hälsogranskningen i juni är jag friskare än en nötkärna och det vill jag fortsätta vara. Både för min egen skull och för sonens skull. Jag vill vara en förebild för honom och jag vill orka vara mamma åt honom. Leka, busa, springa, rutscha, gunga, härja. Jag har köpt en kettlebell och planerar att träna hemma 1-2 gånger i veckan och sen förstås alla promenader där emellan. Jag vill också hinna besöka simhallen med T och A några gånger under hösten, det älskar vi alla.
5. (Visste inte att jag hade så många, men här är vi nu!) Få bättre ordning på hushållets ekonomi. Vi har inte brist på pengar, men vi kanske gör av med lite för mycket på lite fel saker.

Pjuh. Sådär. Nu blev det allt mycket mer konkret.

Sju våningar

Okay, så vi bor då alltså sedan två år tillbaka på sjunde våningen med hund som ska ut minst 3 gånger om dagen och barn som fortfarande sitter mycket i barnvagnen när vi rör oss ute och som inte orkar gå särskilt många trappsteg uppåt eller neråt utan att antingen tappa intresset eller helt enkelt tappa orken.

All was good tills för en vecka sedan när hissen plötsligt och utan varning sa upp kontraktet. Vi är alltså inne på sjunde dagen utan hiss nu... Låren blir större och starkare för varje dag som går. För den oinsatta så betyder en våning upp ungefär 15-16 trappsteg. 7 gånger 15 = 105. Gör det 3-4 gånger om dagen så behöver du inte gå på gymmet något mer.

Ryktet säger att det är motorn som är sönder och att en ny sådan har beställts från Tyskland. Vete fan när den anländer... Som tur är har vi ben att gå med och hjärtan som tills vidare klarat ansträngningen... Jag har tvingats svälja mina ord om hur synd det är att det inte går att använda trappan på jobbet "för jag skulle så gärna gå i trappan".

#kommerintegåitrappanpåfleraårnärdethäräröver