Jag, 28 år

Den här våren, eller om exakt 40 dagar så fyller jag 28 år. När mamma i något skede sade att nu fyller ju din moster 60, kommer du ihåg när din moster fyllde 50 och du fyllde 18 och vi gjorde si och så var min reaktion först tystnad och sedan betyder det att jag fyller 28 nu?

Men så är det faktiskt. Jag blir 28 år. Mycket har hänt sedan jag fyllde 18. Den dagen såg jag nog inte framför mig att jag tio år senare skulle vara i det här läget. Men här är jag. Och då menar jag det enbart som något positivt. Mycket bättre kunde jag inte ha det. Då tänker jag främst på A och T men också såklart på praktiska grejer som jobb och vårt egna hem och annat som är resultatet av hårt slit men också mycket tur. Jag har haft tur i livet, det har jag verkligen. Men jag har också jobbat hårt med först gymnaiset och sedan studierna. Främst av allt har jag varit målmedveten. Jag gör det jag bestämmer att jag ska göra.

Jag inser att jag har hela livet framför mig, men samtidigt så börjar jag redan ha erfarenhet. Speciellt nu när vi tittar på Skam så blir det tydligt att det där var jag för tolv år sedan, sådär kände jag när det och det hände, åh fy fan de gånger det där hände och så vidare. Jag har liksom blivit så pass gammal nu att jag kan tänka att det där som händer Noora eller Vilde känns som världens största grej, det gör det när man är 16, men det är inte det. Det spelar ingen roll när man 10 år senare tittar tillbaka på när man var 16-17 vad den där en människan sade eller gjorde eller hur man såg ut på den ena festen eller vad som hände med den och den människan. Det är ganska skönt när man blir så pass gammal att de där små sakerna tappar betydelse. Det har förstås med livsläge att göra också, inte bara med ålder. Nu med bostadslån och barn och jobb och ansvar och plikter så orkar jag just och just borsta håret på morgonen och tvätta det ett par gånger i veckan. Det finns tusen saker som går före håret på prioritetslistan, liksom. Men så var det förstås inte som 16-åring. På tal om hår så borde jag boka frissatid...

Dock så känner jag mig fortfarande som 21 eller kanske 22. Jag måste alltid tänka efter en stund när jag försöker komma på hur gammal jag är. Det vore väl lika bra att sluta räkna, men så finns det förstås de som vet hur gammal jag är, som mamma, som snällt påminner mig. Någon kaka ska det väl bli nu när jag fyller år, det är ju ändå trots allt födelsedag bara en gång om året.

Två veckor

Nu har vi bott i Bocksbacka i två veckor. Vardagen har kommit igång med A på nya dagis och vi båda vuxna på jobb i Böle/Esbo. Igår gick vi en ljuvlig promenad i snön till Domarby gård. Vi gick längs Vanda å och såg en ryttare med häst, massa hundar som var ute med sina ägare på åkrarna, det var luftigt och naturnära på något vis trots att vi hörde Ring 1 nästan hela tiden. Vi bor ju ett stenkast från "ringen" men samtidigt känns det lite landet. Alla som bor utanför Ring 3 skrattar säkert åt mig nu...

Nej, men alltså, jag trivs riktigt bra i Bocksbacka som är väldigt mycket mera utanför än Böle är, där vi ju bodde förut. Det är lagom utanför stan för att det ska vara bekvämt att bo där och jobba "i stan". Tågresan tar 6 minuter och till exempel idag när jag förde A till dagis på morgonen så tog det cirka 50 minuter från hemdörren till kontorsdörren. Det är helt okej, eftersom vi turas om att föra/hämta A jag och T. Det blir inte 50 minuters resa varje morgon. Dessutom kommer jag att få massor mer vardagsmotion nu när A:s dagis är en liten bit bort hemifrån. "Mamma orkar inte" brukar A säga när jag pustande och stånkande skuffar upp honom i vagnen för den branta och ganska långa backen som är ungefär halvvägs mellan hemmet och dagis.

Mycket avkoppling har det inte blivit där hemma eftersom vi fortsätter att packa upp. Men jag har i alla fall hunnit läsa några timmar den senaste veckan. Elaine Eksvärds Medan han lever. Om hur Elaine blev sexuellt utnyttjad av sin pappa som barn.

Så ser det ut när jag står och väntar på tåget. Tågstationen sitter liksom precis ovanpå Ring 1 i Bocksbacka.

Skam

Okay, så vi började titta på Skam. Alltså herreguuud så tonåren kommer tillbaka. Allt onödigt drama. Alla känslor upp och ner, rykten, meningslösa händelser som känns som världens undergång och oj herremingud de där desperata försöken att göra rätt för en gångs skull när man hela tiden gör fel.

Jag kan inte bestämma mig om jag tycker att de korta avsnitten är en bra eller dålig sak. Jag skulle gärna se mer av det samma, men samtidigt är det skönt att det inte finns några "extra" scener i avsnitten, ingen utfyllnad liksom. Musiken är ju bara för bra. Och så är kamera-arbetet just så bra som det har sagts. Och det är allting så realistiskt. Just så där är det ju i gymnasiet! Trots att jag gick gymnasiet för tio år sedan så känner jag igen mig i varenda scen.

Äntligen fredag!

Sällan har fredag varit så välkommen... Jag är helt slutkörd efter en intensiv vecka med flyttbestyr, jobb, konferens i centrum av Helsingfors två dagar och nu till sist arbetsresa till Tammerfors för utbildning i några timmar idag på dagen.

På veckoslutet måste vi försöka ordna upp lite mer hemma. Förhoppningsvis blir det lite soffliggande också, *hoppas*. Kanske en film eller åtminstone ett avsnitt av någon serie. Det har inte funnits tid för något sådant de senaste veckorna. Eller jo visst, vi såg Expanse på Netflix. En scifiserie med stor potential, riktigt bra kvalitet och bra blandning av drama och spänning. Jag väntar på nästa säsong.

Trots att hemmet är kaos just nu så köpte jag ändå en bukett tulpaner när jag var i matbutiken en kväll. Det gör stor skillnad. Jag får mina ryck nu och då att göra det mysigt eller fint hemma. 95 procent av tiden är jag noll intresserad av sådant.

Så såg det ut i Tammerfors i morse. Jag reser inte alls mycket i jobbet men lite grann och det är mest roligt tycker jag. Jag känner inte alls till Finlands geografi så bra, så det är spännande varje gång jag får besöka en "ny" stad. Vi åt lunch på Kattila idag, rekommenderas om du besöker Tammerfors någon dag.

Före tåget for hem till Helsingfors igen var det dags för lagstadgad kaffepaus på ett mysigt litet café. Länge sedan jag drack en latte, annat var det när jag jobbade och studerade inne i stan. Då var det lätt att ta en latte to go på vägen. Sparar pengar gör man förstås när man inte dricker latte på stan så ofta.

Välkommen till andra sidan

Det är knappt så jag vet vad jag heter idag efter vårt flyttveckoslut. Träningsvärk i hela kroppen har jag också. Trots att jag inte ens bar så himla mycket själv (TACK till alla som var med och släpade på våra saker, kan inte förstå att så många kom bara för att hjälpa oss!) men jag stod och gick ju hela dagen på lördagen och nästan det samma på söndagen också.

Nu är det bara det "roliga" kvar - att ordna upp där hemma. Förstås att städa den gamla bostaden också, jippii... Jag försöker att inte stressa, vi ska ju bo här i minst 20 år eller så har vi tänkt.

Förvaringslösningar klurar vi på. Elfa är bra, men det finns tydligen en massa andra alternativ också. Ett stort plus är i alla fall det rymliga köket. Skåpen är välplanerade och sväljer hur mycket som helst.

Vi höll ändå inte på precis hela veckoslutet. Redan på lördagskvällen hann vi för första gången bada bastu i vår egna bastu! Och igår kväll gjorde vi det igen. Det om något är livskvalitet. Hela min barndom hade vi bastu på fredag, söndag och tisdag. Ibland också däremellan. Jag förstår inte hur jag har kunnat leva nu i nästan tio år utan bastu hemma.