Oj oj oj oj, det är länge sedan vi hade ett såhär bra veckoslut i det här hushållet. Först hade vi gäster i fredags, två personer som både jag och A träffade för första gången och såklart var jag och T lite nervösa på förhand för hur A skulle handskas med två främlingar i vårt hem. Men det gick hur bra som helst! A älskade dem. Han var inte det minsta blyg med undantag för de allra första minuterna. Delvis är det ju tack vare dagis, men jag tror att han kanske också är en sådan karaktär att han till skillnad från sin mamma inte är så blyg. Att han sedan dessutom somnade redan före 21 och sov som en stock medan vi satt och spelade spel i vardagsrummet - alltså hur bra tur kan ett par föräldrar ha?!?
Veckoslutet kulminerade i ett besök till simhallen igår. För första gången sedan jag vet inte när fick jag chansen att simma några varv i stora bassängen. När jag hoppade i visste jag inte hur långt jag skulle simma och efter 100 meter var jag nära att ge upp. Herremingud så slut jag var! Men eftersom jag inte täcktes stiga upp ur vattnet riktigt så snabbt så simmade jag lite till och lite till och lite till och när jag hade simmat 500 meter så kände jag mig som den starkaste och svagaste i världen på en och samma gång. Jag var så slut så slut, men samtidigt fick jag den där endorfinkicken och kände mig som världens bästa. Nu har jag världens skönaste träningsvärk. Helt ljuvligt. Under ett par perioder i mitt liv har jag simmat väldigt mycket och när jag var sådär 18-23 år gammal så var 1500 meter i bassängen som en walk in the park. Men det här ska jag göra oftare. Det är så skönt att simma. Och så skonsamt för kroppen samtidigt som det aktiverar varje cell i en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar