Året som kommer - mina mål för 2014

Jag vet att jag tjatar lite, men goda saker så som fina mål i livet tål att upprepas:

1. Vara mer närvarande. Inte konstant sitta med näsan antingen i en bok, i datorn, riktad mot teven eller ipaden, utan mera här och nu.
2. Dricka mindre vin och öl och äta mindre slögodis. När man äter gott ska man njuta av det, vara närvarande (igen!) och faktiskt fokusera på det. Inte slöäta framför en tråkig film för att man inte har annat för sig.
3. Vara lycklig i de lyckliga stunderna.
4. Stressa mindre för det som sker nu och det som sker om ett halvt år.
5. Fortsätta läsa romaner, jag har en bra takt just nu.

Vi ska som bekant gifta oss det här året, så jag antar att "vara en bra hustru" eventuellt kunde läggas till på listan. Men det känns som att allt det jag är nu, som har fått T att vilja gifta sig med mig, nog gör mig till en bra hustru också. Inget ska förändras på den fronten, alltså.

Ikväll firar vi med vänner.

Mindre stress vore ju helt skönt

När vi träffade gamla kompisar för en vecka sedan slogs jag av att så många av de vi umgicks med i tonåren är så avslappnade i sin inställning till livet. Och det är helt underbart att umgås med sådana människor. Folk är inte klara med studierna, de vet inte vad de ska jobba med, de har ingen ägobostad, de har inte barn, de har inte gift sig men de bara liksom, "äsch, jag är ung och fri och njuter av livet!".
Det där är ju mycket en fråga om vad man börjat studera och när man blivit klar. Personer som läser på yrkesskola och har ett yrke och ett jobb som 19-åringar har barn, hus, bil och skulder när de är 25, resten kommer liksom lite på efterkälken. Som jag och T då.
När vi for till träffen på lördagen var jag helt säker på att folk skulle ha hela livet klart, allt planerat och fastslaget och att vi skulle vara dom som bara "ööh, tja vi ska nu gifta oss först och bli klara så ser vi sedan...". Men nu inser jag ju att det faktiskt inte är så att alla 25-åringar är föräldrar och har en egen bostad och fast jobb och så vidare. Att det är något jag använder för att pressa mig själv. Helt i onödan.

Han och jag

Igår hade jag och T varit ett i 6 år och 2 månader. Ibland försöker jag föreställa mig hur mitt liv hade sett ut utan honom, men det är lika svårt alltid. Det här som vi har är så rätt som något kan vara. Han är min bästaste favoritperson i hela världen och det finns lite som jag kan föreställa mig att kan förändra det.
Vi har gått igenom så mycket tillsammans och klarat allt. Det tror jag att är en bra sak, att det är lite tungt och lite svårt ibland. Som fyra månader i skilda länder... Eller en ett år lång militärtjänstgöring alldeles i början av förhållandet. Eller mina problem att prata om känslor och faktiskt berätta saker.

Att vara lite yr och lite vilsen och sen komma tillbaka

Före julen var jag lite svag i ett par dagar, vet inte vad det beror på men jag drabbades för andra gången av svindel. Jag var yr hela söndagen, kunde varken stå, gå eller sitta utan tvingades ligga hela dagen. Annars hade jag spytt, så mycket snurrade det om jag rörde på huvudet ens lite. Förra gången jag drabbades av samma sak var för ett och ett halvt år sedan och då gick det över till nästa dag, precis som nu. Funderar på att prata med en läkare, men känns som att "äsch, jag klarar nog av att må lite illa en dag". Läste på nätet att svindel och yrsel sällan är farligt men kan vara återkommande som då i mitt fall.

Men alltså, när jag låg där hade jag ju tid att läsa. Den här boken har jag nu läst klart och den är alldeles underbar! Jag läste den på engelska som synes, vilket var en utmaning. Språket är enkelt att förstå men vissa små ord går ändå alltid förbi en. Jag tror bara att det endast finns på engelska, men är osäker. Hur som helst, det här är en bok för alla som känner att vad f-n händer med mig och mitt liv? Så kände nämligen Cheryl Strayed, huvudpersonen, tills hon bestämde sig för att ge sig ut på en vandring, ensam. Och så hittade hon sig själv igen. Den påminner väldigt mycket om Eat, Pray, Love som jag också älskade. Ung kvinna i kris ger sig ut för att hitta sig själv.

Wild av Cheryl Strayed. I ett bibliotek nära dig.

Idag

Idag har jag en sådan där känsla som jag tror att många andra också har just nu. Nämligen "var det det?" -fiilis.
Man väntar och väntar på julen som man väntar på andra högtider och fester och större händelser, men sedan kommer dagen och man upplever den och så efteråt är det vardag igen. Det är sådana här dagar man inser att det inte går att leva sitt liv från högtid till högtid, fest till fest, utan att man måste ha en fungerande vardag och vara lycklig i stunden för att livet ska kännas bra som en helhet. Annars bränner man ut sig eller blir deprimerad. Det gäller att skapa sig ett bra liv också utanför alla de där bästa stunderna i livet.
Men det gäller också att tillåta sig att vara lite nere nu och då. Livet är inte en seglats en solig dag i juli. Livet är en berg och dalbana, det går upp och ner.

Nästa år blir ett stort år för mig. Jag blir färdig från högskolan, vi gifter oss och så har jag lite annat ditt och datt på gång. En sak jag lovar mig och alla omkring mig är att vara mer här och nu. Inte i någon blogg någonstans eller på sociala medier eller i en annan värld i mina tankar, utan här och nu. Det är viktigt.