Jag sitter här och grubblar på det här med synlighet versus röst. Att det finns enorma grupper av personer som är så oerhört synliga i medierna men sällan eller aldrig ges en röst. Sådan grupper är romska tiggare, för att nämna den grupp jag snart kan kalla mig specialist på (nej, det var ett skämt, jag har inte som helst tanka på att kalla mig specialist på en så massiv grupp personer efter att ha skrivit en gradu som tangerar gruppen) men också utslagna, missbrukare (se bara dagens Hbl och artikeln om alla "hemskheter" som missbrukarna orsakar i Tölö), invandrare, fattiga, personer som har det allmänt jobbigt på olika sätt. Det skrivs mycket om sådana fenomen som samhället kallar jobbiga fenomen men personerna som anses jobbiga får nästan aldrig kommentera ärendet.
Ta nu bara romska tiggare. När Hbl skriver om romska tiggare är det myndighetsrepresentanter som pratar. De romska tiggarna får ibland vara med, men då som anonyma ansikten på bilderna, sittande på knä på trottoaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar