Förlossningstankar

Det går inte att styra allt i livet. Det går inte att påverka det som varit. Om jag kunde så skulle jag ändå åka tillbaka till tiden då jag var gravid. Göra något annorlunda, vet inte vad, så jag inte skulle behöva uppleva det där att jag faller på mållinjen och läkaren i sista stund bestämmer att det blir snitt. Snittet var ingen katastrof, men jag känner mig som att jag blev rövad på det som jag väntat på så länge, värkarna, förlossningen. En "naturlig" förlossning.

Alla jag träffat efteråt, senast idag rådgivningsläkaren, frågar varför blev det nu snitt då? Och jag vill säga att jag vet inte, kan inte du berätta?!? Men jag säger bara han var stor. Och så blir det ingen mer diskussion om saken. Jag har fått poängsätta förlossningen och den var ju hur bra som helst, men varför?

Visst känner jag skuldkänslor. Jag vet ju att dieten påverkar bebisars storlek. Jag borde ha ätit mindre, tänker jag. Tillsvidare mår han ju bra, men varje gång  han är sjuk eller om han får allergier kommer jag att tänka att det beror på snittet.