Beslut, beslut, beslut

Föräldraskap är fullt av små och stora beslut. Det är ett enda bestämmande. Vad ska ungen ha på sig för kläder idag? Vad ska ungen äta? Ska jag byta blöjan nu eller om 10 minuter? Ska ungen sova i spjälsäng eller med föräldrarna (det senare om du frågar mig, ska skriva lite längre inlägg om det någon dag)? Ska hen få leka med det där? Hurdan bilstol ska vi ha? Vem ska vara barnvakt? När ska hen börja på daghem? Hur fördelar vi föräldraledigheten? Det börjar redan för ungen är född och fortsätter tills hen flyttar hemifrån (tror jag i alla fall).

Jag märker att jag nu under sommaren blivit lite av en diktator. T jobbar alla dagar så jag är ensam med A och måste fatta de flesta mindre beslut helt själv. Ofta är det enklast så men ibland vore det skönt med någon att bolla med. Ska vi ge fisk eller kött till lunch idag blir plötsligt en stor fråga när det handlar om din 9 månader gamla son som du är ensam med om dagarna. De stora besluten fattas givetvis tillsammans.

Å andra sidan hoppar organisatören i mig högt av glädje. Livet är liksom enklare när en är ensam om att fatta besluten. Jag längtar inte alls till den dagen A börjar ha en åsikt...

Vi har också bestämt att A inte får leka med spisen. Det syns väldigt bra på den här bilden, inte sant?

 

På måndag publicerar jag ett inlägg som handlar om A:s sovande. Jag har länge tänkt skriva om det för jag vet att det också är en sak som intresserar många föräldrar, i alla fall är jag själv grymt intresserad av hur andra gör. Det dyker alltså upp på måndag. Men jag kan säga så mycket att det ju också handlar om beslut: hur vill vi göra? Vad är bäst? Vår lösning kanske inte är den ultimata för alla, men den har funkat för oss.