Jag är ingen sådan mamma som

Nu har sonen sakta kommit in på dagis och jag har valt att inte skriva så mycket om det. För jag vet att det skapar debatt och känslor och jag känner inte för den debatten eller för att höra andras känslor i frågan.

Jag är ingen sådan mamma som är hemma tills barnet blir tre. A började på dagis som 14 månader gammal eftersom både jag och hans pappa vill jobba. Redan när A var 10 månader började jag jobba lite smått och då insåg jag verkligen hur mycket jag hade saknat det.

Jag är inte heller en sådan mamma som kokade ekologisk persikopuré med ekologiskt smör och gav som första smakprov. A åt helt vanlig mosad morot utblandad med vatten. Men så helammades han tills han var 5,5 månader.

Jag är inte en sådan mamma som håller mitt barn från socker och skräpmat tills hen blir 15 och istället bjuder på ekologisk mat med minutschema. A har ätit både pizza, länkkorv, chokladmuffins och bulla. Han tycker om allt det men också om broccoli, morot och gröt. Och han får i alla fall något att äta 4-5 gånger om dagen.

Jag är inte heller en mamma som konstant erbjuder mitt barn ålderskorrekt stimulans, håller hen ifrån allt vad skärmar heter och läser sagor för hen varje kväll. A älskar att leka med iPaden, han härjar ofta ensam här hemma medan jag ligger på soffan och för det mesta står teven på om kvällarna. Men visst läser jag för honom ibland och vi har ju våra sysselsättningar som att simma och vara ute med hunden. En och annan gång har jag också varit i lekparken med honom.

Jag är ingen mamma som håller stenhårt på principer som att barnet ska sova i egen säng, helst senast 19.30 på kvällen och inte behöver äta på natten efter halvt års ålder. Men visst sover A för det mesta någon timme i egen säng om kvällarna och nog brukar han sova senast kring 21-22.

Jag är ingen mamma som håller mig hemma med ungen om hen är det minsta snorig och jag visar inte upp minsta bula i huvudet för läkaren. Men de nätter A har varit snorig har jag legat bredvid honom i sängen och tröstat honom och jag plockar alltid upp honom och blåser när han slår sig.

Jag är ingen mamma som håller stenhårt på principen att det ska finnas tid för att vårda parförhållandet och att barnet måste lära sig vara med barnvakt också. Men ett par gånger har jag och T gått på film sedan A kom och vi har ju en massa tid tillsammans här hemma ;)

Jag är ingen mamma som läser på om plast, gifter, kemikalier och vad allt som kan tänkas ta livet av mitt barn om jag utsätter hen för det. Men nog försöker jag säga nej när A sticker fingret i eluttaget eller slickar på schampoflaskan. Dessutom är de flesta av hans leksaker redan använda av något annat barn så där kan väl inte finnas så mycket gifter kvar?

Jag är helt vanlig mamma som gör så gott jag kan och det räcker alldeles bra. Nu har den här familjen kommit in i en ny era av att ha ett barn på dagis och det är både skrämmande och roligt.