"Men sluta nu, hur orkar du!" Jag orkar.

Det är många saker som får mig att fortsätta skriva om och ge mig in i debatter om jämställdhet, feminism, kvinnlighet och manlighet och varför den här världen är så konstig som den är. En sådan sak är min vetskap om att kvinnor på många håll i världen behandlas som skit. Ta nu Indien som ett exempel. Eller arabländerna. Eller Afghanistan. Eller Kenya. Listan blir lång.

Jag läste nyligen den här boken, om hurdant det är att vara flicka i Saudiarabien. Och så vill jag helst lägga mig ner i fosterställning och gråta. Men det gör jag inte. Be the change you want to see in the world.

Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea.

Tankar och ångest

Jag skickade ju alltså min gradu till min handledare. Och nu tänker jag varannan minut aj fan det där borde jag ju också ha skrivit, hur tänkte jag där och varför gjorde jag så?


Men det bli nog bra.

Sex och karlar som känner för att skriva av sig lite och det bara blir helt fel

Charlotte levererar sin vana trogen en kommentar till något som kan vara den mest idiotiska kolumnen i Hbl sen jag började läsa tidningen. Enough said, jag vill inte tillägga något. Läs Charlottes inlägg.

Fast det måste jag få säga. Fy fan vad jag blir irriterad på Hbl för att de släpper igenom skit som Stenius kolumn. Var han berusad när han skrev den eller vad är det fråga om?

Någon kommenterade för övrigt kolumnen på Hbl.fi ungefär med orden "prostitution ska vara lagligt och den lilla kriminalitet som förekommer i anslutning till den kan polisen ta hand om". Vilken sten lever den personen under? Jag kan exempelvis hänvisa till den här sajten. Det är konstant kring 20-30 miljoner personer som lever som slavar. Största delen av dem är sexslavar. Miljoner människor varje år faller offer för sexslaveri. Det är inget man viftar bort.

Vinterland, du är här!

För den som nu missat det, så har det snöat också i huvudstadsregionen nu i helgen. Måndagen var en härlig dag med cirka 9 grader kallt och sol för första gången på jag vet inte hur länge.
Egentligen tyckte jag, före snön kom, att när det nu inte hade kommit någon snö så kunde den hållas borta hela vintern. Samtidigt tyckte jag att hela november, december och halva januari kändes som en enda lång, svartgrå pina och jag helst ville dra täcket över huvudet nu som då. När det inte var svart (vilket det var mellan klockan 15 och klockan 9) var det grått och vått. Så, jo. Snön var helt kiva som man säger på finlandssvenska.
OCH det är måndagar som den vi hade igår som jag är så glad att jag numera kan promenera till och från jobbet. Vilken energikick man får av det. Jag älskar överlag att promenera, gör det varje dag. Men det är något mycket speciellt med att promenera hem från jobbet. Man hinner rensa tankarna och lungorna.

Kolla nu. Där är den. Solen.

Åh. Jag älskar att kolla på fotavtryck i snön. Magiskt.

Den enda i familjen som var lagom nöjd (= skitsur) var hunden.

Kvotering - men vad f-n så kan man ju inte göra?!

Det känns lite lustigt det där att när det tidigare, genom historien aldrig ifrågasatts av män att män kvoterar in andra män överallt, så är det nu plötsligt "fel", "orättvist" och "inte är det väl könet som ska avgöra utan kompetensen" att kvotera in personer utgående från kön när människor börjat tycka att det skulle vara helt kul med lite kvinnor på olika poster också.
För så har det ju varit. Karlar har konstant kvoterat in andra karlar och konstant kvoterat ut kvinnor. Men nu när röster höjs för att det inte kan vara så att kvinnor konstant hamnar i underläge, då är det något helt främmande att först fråga efter kön och sedan fråga efter kvalifikationer.

Jag säger inte att könskvotering är den bästa lösningen för ökad jämställdhet. Jag ifrågasätter bara tankesättet.