Rösta!

Som redan konstaterat, men vi säger det igen ifall någon missat det, är det EU-val på söndag. Rösta, rösta, rösta! Du behöver inte hitta den perfekta kandidaten från det perfekta partiet, men du behöver rösta! Själv gjorde jag Yles test och så studerade jag toppalternativen en stund och så bestämde jag mig. Viktigt för mig i just det här valet är att personen jag röstar på är ung, kvinna, arbetar för miljöns bästa, inte glömt de sociala frågorna som hälsovård och skolgång och värderar jämställdhet högt. De flesta toppalternativ i testet var just sådana här personer, men så valde jag den allra bästa och så var det bestämt.

Politik är inte "svårt". Politik är inget man kan vara "ointresserad" av. Politik är allt du och jag gör, varje sekund i livet. Rösta, rösta, rösta!

Förlossningsprepp my way - boktips!

Den till höger läste jag på några timmar och hujedamig sådan förståelse jag fick för förlossningen. Nu är det ju inte processen eller smärtan jag är rädd för sådär egentligen utan själva situationen - att vara så utsatt och svag framför T och en massa främlingar (som kanske inte ens talar svenska med mig!). Men den här boken hjälpte mig verkligen att se det hela på ett annat sätt. Inte är det de där barnmorskorna och läkarna som ska ha koll, det är jag själv. Närvaro, fokus, nuet. Med tankekraften och andningen och rätt sorts stöd och fokus kan man få en så mycket bättre förlossning än om man åker in med tanken att barnmorskan ska sköta det hela. Sen kan ju förstås allt gå fel ändå men jag inser mer och mer att det kan jag inte påverka. Jag kan göra mitt absolut bästa och sedan får det bära eller brista men jag behöver i alla fall inte ångra någonting.
Att föda ska jag ta itu med omedelbums. Den innehåller mycket mera text och verkar vara mer detaljerad och också gå in på mer medicinska grejer än Föda utan rädsla som bara behandlar den som föder, vad hon kan och ska göra, och den som är stödperson och deras roller.

Att föda av Gudrun Abascal och Föda utan rädsla av Susanna Heli

Veckorna flyger iväg

Det är mycket på gång nu och jag känner att det är svårt att fokusera. Jag gör lite ditt och datt, mejlar, ringer, fixar, donar.

1. Vi flyttar i juni. Vi har ingen brådska utan tar det helt lugnt men det som grämer mig är att vi är så beroende av andra när vi flyttar. I alla andra sammanhang i livet sköter vi oss själva, men just i flytten måste vi ha hjälp. Jag ogillar att tvingas begära hjälp och känna att jag stjäl andra personers tid. Men vi har helt enkelt ingen chans att sköta allt själva och jo visst kan man hyra in flyttbil och -karlar men sådana summor kan vi inte lägga ut.
2. Jag borde få min examen nu i juni. Men det är enklare sagt än gjort att få ut pappren. Pust, suck och stön på den! De har verkligen inte gjort det lätt där på uni...
3. Graviditeten kräver ju sitt med fortsatt illamående som gör mig deppad och trött, rådgivningsbesök, ultraljud (nu i veckan), laboratorieprov och så borde man någonstans hitta tiden att fundera på tiden när ungen är ute och vi ska ha barnvagn och allt. Vilken djungel det där med barnvagnar, alltså! Herremingud.
4. Jag börjar jobba mera regelbundet nu från nästa vecka. Det är också ett pusslande med hunden och dens länkar, jag måste hitta ro att vila mellan arbetsturerna och så har vi ju gärna tid tillsammans också, jag och T. Plus att flytten ska passa in någonstans där.
5. Jag har ett skrivprojekt på gång som jag gärna skulle ha mer tid för, men det är så svårt att fokusera som sagt...
6. Den här veckan jobbar jag söndag kväll, det vill säga EU-valskvällen, på nyhetsredaktionen på Yle. Det blir första valkvällen för mig och jag ser verkligen fram emot det samtidigt som jag fasar för stressen och pressen. Det blir dessutom sent, jobbar sannolikt till 2 på natten.
7. På söndag är det också Naisten Kymppi! Men det är ju förstås bara roligt! Jag hoppas att höften håller, den har varit ond nu i flera veckor men bråkar sällan när jag går utan främst när jag står/böjer mig.

En söndag på en klippa

Igår, årets första riktiga sommardag tog vi hunden under armen, vattenflaskorna i ryggsäcken, bussen och färjan och en omväg via mataffären och så satte vi oss på en klippa ute på Sveaborg. Det var hur varmt som helst, smockfullt med folk och vindstilla. Vi njöt i två timmar före vi vandrade hem igen.
Den här helgen hann vi också börja rensa lite här hemma inför flytten. Vi slängde massor av skräp och donerade sådant vi inte ska ha men som någon annan kan ha glädje av och det är så befriande att få göra sig av med saker man själv inte ska ha.

Svenskan i skolan, eller svenskans ställning i Finland som det egentligen handlar om

Hbl skriver idag som alla andra medier om gårdagens debatt i riksdagen om svenskundervisningen för finsktalande skolelever i Finland. Eller, pakkoruotsi, som gruppen bakom medborgarinitiativet så gärna kallar det. Tvångssvenskan.
Jag tycker inte man behöver hymla med det att den här frågan inte handlar om vad elever läser eller inte läser i skolan och på vilka årskurser. Det handlar om svenskans ställning i Finland. Inte bryr sig initivativtagarna om huruvida eleverna lär sig svenska eller tyska eller engelska först och bäst, de vill ha bort svenskan som nationalspråk i Finland. Och det beror sen på en massa konstiga och förlegade åsikter och attityder.
Om det skulle handla om skolämnet så skulle vi också debattera alla andra skolämnen i Finland. Inte har jag någonsin under mitt liv behövt veta varför en vulkan får utbrott, vad alla huvudstäder i Afrika heter, vilken som är den största sjön i Finland eller hur man räknar ut vad x och a och b är i olika komplicerade räkneoperationer. Men allt det har jag lärt mig och det har format mig och gjort mig till den jag är idag. Jag skulle inte vara den jag är utan allt det där. Jag hör till den allra mest utbildade och allmänbildade eliten i världen. Varför skulle vi vilja ta bort skolsvenskan från de finsktalande och samtidigt göra skolsystemet så mycket fattigare? Det finns ingen vett i det. Kanske Matti Meikäläinen i Villmanstrand aldrig någonsin behöver ett enda ord svenska i sitt liv men har han läst det i skolan har han fått så mycket mera än bara förmågan att tala och skriva svenska.
Någon klok person sa någon gång att den människan som blir framgångsrik i dagens värld inte är den som har någon specifik färdighet, är jättebra på något. Den som klarar sig är den som har förmågan att lära sig, glömma och lära sig något igen.
Den finländare som inte ens klarar av att lära sig svenska har ändå inte en chans i dagens värld. Kan vi inte fokusera på inlärandet istället för det där att "ingen behöver svenska idag"?

Tre tonårspojkar berättar i dagens Hbl sin åsikt om skolsvenskan.