Gradun avklarad, ser fram emot sommaren och hösten och allt som komma ska

Igår när jag loggade in på uni-mejlen så hade jag fått ett mejl om att mina studiepoäng för gradun nu ha registrerats. 40 studiepoäng, de allra allra sista studiepoängen jag någonsin kommer att få (förutsatt att alla mina studier också har godkänts, det vet jag inte ännu). Det där med att läsa till doktor funderade jag på en tid, men just nu känns det som att jag har annat jag hellre gör före det. Kanske den dagen kommer då jag blir sugen, då är det ju bara att ansöka.
Hur som helst: kanske jag kan kalla mig politices magister nu då! Jag är stolt och så oerhört tacksam över den finländska utbildningen. Tänk att jag har fått gå i skola i nästan 20 år helt gratis (nå, gratis är det ju inte, men åtminstone kostar inte själva undervisningen). Tänk att jag har fått bli expert på kommunikation utan att tvingas betala för det. Det är något man lätt glömmer, vi är ganska privilegierade här i Finland i just den här saken.
Så tycker jag också att man har en skyldighet att ge tillbaka för det man har fått - det vill säga jobba och betala skatt. Ge tillbaka till samhället, helt enkelt. Och förvalta all den kunskap man har fått. Det är ju meningen att den där magisterutbildningen ska utnyttjas också.
Jag ser i alla fall just nu fram emot en händelserik sommar då jag till skillnad från de senaste somrarna inte behöver fundera på studierna alls utan kan fokusera på att jobba och vara gravid och flytta och planera bröllop och köpa vagn och allt sådant där. Och så ser jag också mer och mer fram emot att vara mamma- och föräldraledig sen i höst och vinter. Både med tanke på att jag får umgås med mitt barn, obviously, men också med tanke på att jag kommer att ha en längre period av lugnare dagar. Jag minns inte när jag senast har varit ledig mer än några dagar i ett kör, helt ärligt. Det har alltid varit antingen studier eller jobb. Jo, det måste ha varit hösten 2011, då jag besökte T på Island, då hade vi båda semester den hela veckan och bara njöt. Det är faktiskt senast jag haft ledigt på det viset.

Flyttdagar

Som sagt flyttar vi nu i juni. Det är lagom kaotiskt, men igår flyttade vi en stor del av sakerna! Såhär såg det ut före släpvagnen anlände...

Jag älskar att flytta med T. Varje gång vi gör det blir jag mer kär, för vi har en sådan otrolig förmåga att organisera oss. T sköter sitt och jag mitt enligt hur vi har kommit överens. Ok, ibland blir det trasiga telefonen, såklart, men då löser det sig snabbt sen.

Det inflammerade lilla ordet hen

Jag involverades i en hetsig debatt på Facebook under helgen där vi diskuterade ordet hen och varför det är bra/dåligt, ska/inte ska användas och isåfall när/när inte. Debatten gick som den brukar (höhhö - hen betyder ju höna var det vanligaste argumentet mot ordet), men det jag inte ännu fått förklarat för mig är varför så många är så mot det här ordet. Hen är mycket behändigt, det kommer vi inte ifrån. Men motståndet är massivt och det skrämmer mig.
Det handlar ju givetvis om fobi mot transpersoner då folk säger att "jag tycker inte om ordet!". Folk kan inte tolerera att det faktiskt finns personer som inte är han eller hon, utan envisas med att "det finns bara män och kvinnor". Fast det faktiskt finns hur många som helst som inte är eller vill vara man eller kvinna utan något annat. Dem kan man referera till som hen, liksom i fall då man inte vet personens kön (mycket behändigt exempelvis för oss journalister när vi rapporterar om olycksfall och dylikt).
Det är synd att intoleransen är så utbredd. Varför inte bara låta folk vara eller inte vara hen bäst de vill? Varför kämpa mot det?

Nej, alla män gör inte så, men det finns män som gör så

För lite utmärkt läsning om varför "men alla män är inte sådana" inte är något som varken du eller jag borde syssla med i diskussioner om exempelvis mäns våld mot kvinnor, läs den här artikeln på engelska.

Världen är inte den samma för kvinnor och män

Det finns få ord för att beskriva vad jag känner om de här helt orelaterade händelserna som ändå båda så tydligt visar hurdant det är att vara kvinna i en stor del av världen i dag.
Kvinna stenas till döds i Pakistan för att hon gifte sig.
Två flickor våldtas och hängs från ett träd i Indien.

Jag är trött på alla som säger att det här har med religion att göra. Det har det inte. Sådant här kvinnohat har med kulturen att göra. Det är människor som bestämmer att såhär ska det vara och så ser de till att det är just så. Tänkande, fungerande människor med makt. De har inte läst det i en bok, de har tänkt ut det - såhär ska vi göra mot våra kvinnor, mot just den här kvinnan.