Studenten -08 och studenten -15

Jag känner att det har blivit lite väl mycket me myself and I på bloggen de senaste veckorna. Förra veckan kom i alla fall listorna på vårens studenter och jag vill önska dem alla ett stort lycka till och säga grattis!

För sju år sedan (gissa hur länge det tog för mig att räkna 15 minus 8 och komma fram till det!) blev jag student med sex L och ett E. Jag jobbade inom hemvården den våren och det var en morgon strax efter klockan 9 som en radioreporter på Vega Östnyland ringde och önskade mig grattis och ville intervjua mig eftersom jag var en av dem med flest L i östnyland det året. Han var alltså den som berättade det här för mig, jag var på väg till skolan för att se resultaten själv efter jobbet. Så vi bestämde att vi skulle ses på skolgården för en intervju senare samma dag. På kvällen kom också tidningen Uusimaa hem till oss och intervjuade mig och tog foto. Det var ganska huisigt!

Kuriosa: året efteråt var jag reporter då Borgå Gymnasiums studenter fick sina mössor. Jag var alltså med under tillställningen i skolan och tog också foto på alla studenter med mössorna på. Det var då jag fick höra av en proffsfotograf som också tog bilder att jag inte duger till att fotografera... Han var en äldre man, jag var en ung kvinna som hade läst ett år på journalistlinjen på Soc&kom. Bilden blev hur bra som helst och publicerades i Borgåbladet några dagar senare.

Nu har jag glömt 99 procent av allt jag lärde mig i gymnasiet och kunde rabbla upp utantill inför skrivningarna. Alla de där timmarna, bortkastade... Nånej, inte är de bortkastade. Jag har ju en allmänbildning som få andra har och har givetvis nytta av allt det jag lärde mig, men ibland känner jag att var det verkligen någon idé att sitta alla de där timmarna och räkna "kort" matematik när jag nu knappt kan räkna 15 - 8 i huvudet... Jag tycker definitivt att gymnasieutbildningen behöver en facelift. Det behövs inte detaljkunskap i en massa olika ämnen i dagens värld. Det behövs kunskap om var man hittar kunskap.

Ännu en gång: GRATTIS till alla nya studenter! 

Jag minns tyvärr inte fotografen för den här bilden. Eva nybakad (och oskarp) student -08.

Hektisk vecka går mot sitt slut

Pjuh! Äntligen fredag!

Det har varit en galen vecka med fixande av en massa. Dessutom har en del saker gått fel (oberoende av oss) och så har det gått en massa tid till att fixa felet... Suck och stön.

Vi har alltså köpt bil och med den bilen ska jag, A och hunden idag åka till Borgå för lite stugliv medan pappa i familjen först jobbar och sedan har rekreationskväll med jobbet (=kryssning i skärgården).

Dessutom har det ju varit och är Eurovision den här veckan! Det är såklart Mums-Måns som vinner på lördag, ingen annan har en chans! Vi ska absolut se på finalen. Tycker inte scenshowen var bättre än i Mello, förresten, men nog är den bra mycket bättre än någon annans.

Den här bilden tagen för exakt ett år sedan får illustrera min och hundens sommarfiilis just nu. A är givetvis också glad över att sommaren är här.

Gungeligung

Idag har A, som blev 7 månader gammal och både sitter, kryper och drar sig upp till stående, gungat för första gången. Han älskade det!

Vi var ute med hunden men han var vaken i vagnen och så när vi gick förbi en liten lekplats tänkte jag att han måste få gunga lite. Hunden njöt också i solen en stund. Win win!

Eftersom jag har bestämt att han inte ska synas på bild i bloggen så får det bli en skuren bild. Vädret är förresten ljuvligt just nu!

Yrhjärnan Eva

Ja det är lite mycket att fixa just nu. Roliga grejer, men de ska fixas ändå. Igår kväll lämnade vi via nätet ringbud till försäkringsbolaget. Idag morse när jag hade vaknat 6, fått morgonbestyren undan, varit till husbolagets kontor för pappersfix, varit och handlat utan lista och just höll på att packa upp medan A höll på med det sedvanliga - försöka fånga hunden - ringde en trevlig kvinna från försäkringsbolaget och sa att du ville visst diskutera något? varpå jag svarade att det ville jag men jag har ingen aning vad det var...

Jag kom alltså ihåg att vi hade lämnat ringbud men hade inte en blekblå aning om varför. Sedan när kvinnan frågade om jag kunde ge mitt personnummer måste jag ha blivit röd från bröstkorgen upp till pannan för jag kunde inte minnas slutdelen... Däremot kunde jag minnas T:s utan problem så det fixade sig. Men jag kom aldrig på vad det var jag ville ha svar på, så fick ringa upp senare när T hade upplyst mig om vad det var. Oh well, knappast var det första eller sista gången de var med om det här på försäkringsbolaget.

Hemma med A

Idag började T sommarjobba. Det betyder att jag och A är på tumis varje vardag 8-16. Jag måste medge att jag är aningen förskräckt. Vad hittar man på med en 7-10 månader gammal varje dag? Han har ju just nu kommit till den åldern att han börjar behöva stimulans. Det finns ju lekparker i  Böle så det understa ruttnar men jag har för mig att all verksamhet slutar om några veckor, så det blir att hänga där på tumis då medan alla andra föräldrar är på landet med sina barn.

Nånej, det ska väl gå bra. Men hatten av för alla mammor som från start är hemma på tumis med barnen, dessutom är hemma länge. Jag måste medge att jag längtar till jobbet lite grann. Inte för att jag vill bort från A men för att jag vill ha lite happening i vardagen. Det känns som att dagarna smälter ihop när jag är hemma med A, varje dag ser lika ut. Medan T varit hemma (han har ju hållit på med gradun) har dagarna kunnat vara lite olika men nu kommer det att bli en rutin på helt annat sätt med väckning samma tid (idag vaknade A pigg som en lärka när T klädde på sig ytterkläderna) och så familjetid efter 16.30 och så veckosluten med gemensam tid.

Antagligen kommer jag den sista augusti att fundera vart tiden försvann. Eller så kommer jag att tänka att det gör jag aldrig om! Tiden får visa.