Mera bloggar!

Snart har jag haft bloggen i två år. Helt sjukt så mycket text jag har skrivit. Och jag älskar det! (Obviously, vad skulle vara idén annars...)

I min drömvärld skulle alla skriva en blogg. Inte Facebook eller Instagram eller Twitter med 100-någonting tecken, utan en blogg med några meningar text varje dag. Det skulle inte behöva vara privata bloggar med en massa detaljer ur ens liv, världen kan bara handskas med ett begränsat antal det här åt jag till lunch idag-inlägg per dag, utan tankar och reflektioner. Tänk vilket samhälle det skulle skapa!

Du som läser det här nu, har du en blogg? Länka då gärna. Har du inte en blogg, skapa en och länka sedan! Jag vill läsa.

Bebisupdate

Min son. Det vackraste jag vet. Idag är han 3 månader och 9 dagar gammal. De mest omvälvande 3 månaderna och 9 dagarna i mitt liv.

Vad gör vi om dagarna?

Ammar. Är ute ett varv med vagnen. Jag surfar på nätet/skriver/bloggar och han sover eller äter i min famn. Beundrar varandra. Pratar. Lär oss saker.

Vad gör vi om nätterna?

Sover med undantag för 2-4 matpauser då han snabbt äter sig nöjd. Vi liggammar och han sover i vår säng så jag tror jag aldrig varit så utvilad som jag är för tillfället. Jag sover minst 8 timmar per natt.

 

Summa summarum?

Tiden med A har varit den bästa tiden i mitt liv. Han är lugn och harmonisk och det är jag med. Vi synkar helt enkelt.

Vid något tillfälle ska jag skriva mer om amningen för jag vet att det intresserar. 

Abortdebatten

Av olika orsaker har abortfrågan, länge en icke-fråga, hamnat på tapeten igen.

Jag förstår en del av frågorna och funderingarna, men jag tycker det här är en diskussion där största försiktighet måste vidtas annars kan frågan snart handla om huruvida vi ska ha aborträtt eller inte i det här landet. Till exempel är det ett problem om aborterade foster föds levande och där måste vi hitta en lösning.

Spotlight hade ett inslag om aborträtten, då handlade det främst om huruvida läkare ska få säga nej till abort av samvetsskäl. Senare debatterades frågan också på Radio Vega.

Barnmatsboken av Monique Le roux Forslund

Den här boken läste jag om för tror jag över ett år sedan och genast visste jag att den ska vi ha!

Jag ser så otroligt mycket fram emot att få börja låta A smaka på ditt och datt. Vi kommer med största sannolikhet vänta tills han är 6 månader precis som rekommendationen är, vi har absolut inte bråttom, men jag gillar att vara förberedd och läste redan ut de första inledande kapitlen. Här finns så otroligt mycket bra tips och smarta recept.

Mitt mål med A och mat är att i långa loppet hjälpa honom bygga upp en frisk relation till mat. Jag tänker inte tvinga honom att äta och jag tänker inte förbjuda honom att äta. Balans.

Att ge och dela

Den här helgen har varit en givarhelg. Äntligen gav jag bort min pensionerade men fortfarande fungerande dator till någon som faktiskt har användning för den. Och så gav jag en födelsedagspresent till min bror. När jag tidigare i veckan ringde mamma för att fråga om han redan har en cykelhjälm sa hon jo, men en svart sax önskar han sig. Så han fick en svart sax.

Övrigt som hände var att jag började fundera kring folks förmåga till självbevarelse.

För någon månad sedan blev jag medlem i en underbar, sluten grupp på Facebook. Det är en grupp där alla är välkomna, men där diskussionen handlar om privata saker, känsliga skulle kanske någon säga. Nu kom det fram att en man luskat fram folks kontaktuppgifter via gruppen (och med hjälp av Google) och ringt samtal till en del av medlemmarna med privata frågor. När de drabbade sedan skrev om det här i gruppen och administratörerna förklarade att de inte har koll på vem alla tusentals medlemmar är och att män är mer än välkomna med i gruppen blev det ramaskri. Många medlemmar tyckte nämligen att frågorna som diskuteras och bilderna som delas inte ska ses av män. Jag tänker då: dela inte sådant på Facebook som inte får ses av män. Sluten grupp betyder inte att inte hela världen kan se bilden. Det du delar i en sluten grupp på Facebook är att betrakta som offentligt för du har ingen möjlighet att kontrollera/styra vem som ser det. Jag kan inte förstå hur det här kan vara ny information för vuxna människor. Facebook är underbart, men det är ingen plats för sådant man inte känner att vem som helst kan få se/läsa.

Så tänker jag också att det är lite konstigt att tänka sig att man nog kan dela med sig av sina mest privata bilder och tankar till tusentals kvinnor, men ser en handfull män det så känner man sig genast blottad. Dock vill jag poängtera att det aldrig är okej att agera som den här ena mannen gjort, ringt upp kvinnorna för att trakassera dem. Det är inte okej.