Ibland när jag sitter här med min universitetsmejl, min gradu, mina tentböcker och mitt bibliotekskonto och reserverar böcker så tänker jag hur mycket mindre press jag skulle ha just nu om jag bara hade läst till ett yrke på en helt vanlig yrkesskola eller yrkeshögskola. Nu sitter jag istället här med en kandidatexamen i fickan, så småningom en magisterexamen och en massa, massa teoretisk kunskap och vet inte riktigt vad jag har färdigheter till att göra eller vad för sorts yrke jag kunde tänka mig att ha för resten av livet.
När jag började studera journalistik på Soc&kom så var det ju journalist jag skulle bli, men journalist i den traditionella betydelsen av ordet kommer jag knappast någonsin att vara. Det är ett alldeles för hektiskt och stressande yrke för mig som lätt stressar upp mig för minsta lilla sak som inte går som jag vill. Informatör eller annat mer likt ett kontorsjobb passar mig mycket bättre. Samtidigt är informatör ett yrke som jag inte överhuvudtaget förstår mig på. Vad gör man då, liksom? Förlagsbranschen är en dröm för mig och jag kan gott se mig tillbringa resten av livet läsande andra människors manus, korrigera och ge feedback. Däremot vet vi ju alla att förlagsbranscen inte anställer så otroligt många människor i Svenskfinland så att jag verkligen kommer in där är inte så realistiskt. Researcher på tv-program och tidningar skulle också passa mig. Kulturjournalist kan jag också se mig som, sittande på teaterpremiärer och rescenserande böcker och filmer, intervjuande stora författare från andra länder och mindre, blivande författare i Finland.
Det finns ju i princip alla chanser för mig att bli vad jag vill, i och med att jag har en teoretisk utbildning. Det gäller bara för mig att sälja mig till en arbetsgivare jag vill jobba med. Det är ändå en skrämmande tanke det där att jag snart inte är studerande längre. Att jag har färdigheterna för mycket, bara jag kan utnyttja dem.
Jag tror starkt på att kunskap är makt och att teoretiska utbildningar behövs. Att samhället behöver magistrar och kandidater lika mycket som samhället behöver personer med yrkesutbildningar. Ibland känns det ju ändå som om det är svårt att hitta sin plats i samhället med en teoretisk utbildning. Har man ett yrke då har man ju klart för sig och enklare att visa alla andra precis vad man kan. Jag å andra sidan har läst tentböcker efter tentböcker, skrivit otaliga sidor teoretisk text och funderat och analyserat men har inte specifik färdighet i just någonting.
Sedan är det ju en helt annan fråga det här med att faktiskt få anställning. Att få ett fast jobb. Jag åt lunch med en kompis en dag som också är i mediebranschen och kanske siktar mera på att faktiskt jobba journalistiskt (och som passar ypperligt för det jobbet) och vi kom just till att det ju är en sak vad man vill göra och en annan sak att en arbetsgivare vill ha en, oavsett hur bra man är och hur hårt man jobbar. Jag kommer att vara tacksam för alla jobb jag kan få i mitt liv och har alltid varit det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar