5 apr. 2013

Mathets versus en mer avslappnad inställning

Apropå mitt "ät vad du vill" -inlägg för ett tag sedan så... Jag läser som bekant en del träningsbloggar, dels av genuint intresse för sådana frågor, dels av intresse för hurdana tankegångar det rör sig ute i världen gällande träning, hälsa, kost och vad som är "det rätta" just nu.
Jag har inte alltid varit det men är i dagens läge i full kontroll över vad jag stoppar i mig, inte stoppar i mig och varför och det som någon annan skriver på nätet påverkar inte mig åt ett eller annat håll, annat än att det ger mig inspiration. Jag triggas alltså inte av det som skrivs, men känner man att man inte är i full kontroll över sina egna mat- och hälsovanor så gäller det nog i många fall att undvika att läsa. Det finns nämligen en hel del hets därute, en hel del "det här är det enda rätta" och en hel del "jag har gått ner 2 kilo på en vecka, JIPPII".
For the record, så vet jag mycket väl att det faktiskt går att gå ner 2 kilo på en vecka. Det kallas att svälta sig och det finns ingenting som är bra eller hälsosamt med det.

Men sedan finns det också många härliga personer därute som verkligen skriver från hjärtat och visar att de, precis som vi, är människor. Och som klarat sig igenom stora svårigheter i livet. Soelas är helt härlig. Hon skriver om hurdant det är att komma tillbaka från anorexi. I ett inlägg besvarar hon en läsarfråga om att jämföra sig med andra och hur de äter. Hon svarar just så som jag också försökt lära mig tänka: vi är alla olika! Det finns inget sådant som "rätt sätt att äta". Det finns bara det som passar just dej.
Det är så lätt att bli påverkad, att tro på det som någon säger om vad som är det nya rätta. Att börja jämföra sig med någon som styrketränar 5 dagar i veckan och därför äter 300 gram kött per dag, eller någon som inte rör på sig alls och därför klarar sig på mindre portioner. Eller någon som tycker att man kan leva på avocado och kokta ägg oavsett hur mycket man rör på sig. Jag tänker inte länka eftersom jag inte vill sprida sådant då jag inte tror att det är hälsosamt för den icke-insatta att börja äta på det viset.

Det enda som räknas i längden och det enda som kan fungera i längden är att man äter just sådant som man själv mår bra av. Man kan mixtra och experimentera hur mycket man vill för att hitta just det sätt som passar en själv och får en att hållas frisk. Sluta jämföra, sluta hetsa, sluta ha ångest (men om du på riktigt har ångest så ska du såklart söka hjälp före det är för sent! Eller om du känner någon som har ångest, försök få hjälp åt hen!).

4 apr. 2013

Inte ens i Sverige

Jag snubblade över en gammal artikel på Dagens Nyheter. Tidningens kulturredaktion har Bechdeltestat större svenska filmer under de senaste tio åren. Resultatet imponerar inte på någon. Tvärtom visar det sig att bara 10 av 30 filmer klarar testet, som går ut på att fråga sig:
- Har filmen två namngivna kvinnliga karaktärer (eller fler)?
- Pratar de med varandra?
- Pratar de om något annat än män?

Vad beror det på att filmer inte klarar testet?
– Det beror på att vi är så ovana att skildra verkligheten på ett sätt där kvinnor får spela roll.

Sol! Jag har hittat sol!



Bildens makt

I anslutning till föregående inlägg så måste jag kanske förtydliga att en förvrängd syn på kvinnor och deras sexualitet bland män ingalunda endast beror på porr och den bild som där ges av vad sex är och hurdana roller som mannen respektive kvinnan har i sängen. Porren spelar en stor roll, större än vi tror. Många lågstadiebarn har sett porr, till och med i första klass. Det är inget som finns där i internets mörkaste vrår så att man måste veta vad man gör för att hitta det. Du hittar det med vilken som helst sökmotor. Och det påverkar såklart barnen.
Men lika stor roll spelar också den såkallade vardagsporren som jag skrivit om tidigare. Det faktum att kvinnan alltid porträtteras som objekt, som den som underkastar sig, kontrolleras och gör de mest konstiga saker endast för att se bra ut.
Det är dumt och naivt att påstå att marknadsföringen, underhållningen, musiken, filmer, spel med mera inte påverkar våldsstatistiken eller antalet kvinnor och flickor som upplever att de inte har någon makt när de har sex med en man.
Men nu tycker jag inte att lösningen är en "reform" av reklam eller spel. Nej, det handlar om attityder. När man fått alla män att inse att kvinnor inte är objekt, inte finns till för att tillfredsställa männen, inte måste lyda minsta lilla önskemål som en man har och faktiskt har rätt att säga nej till en sexakt, ja då har vi säkert kommit långt också när det gäller underhållningen och reklambranschen.
Dolce&Gabbana är kända för att porträttera och glorifiera våldtäkter i sin reklam.

                             KÄLLA

3 apr. 2013

Våldtäktskulturen och vad den innebär för unga kvinnor

Som ett inslag i våldtäktsdebatten (vi måste prata om det!) kan man läsa den här oerhört upprörande fråga som en tjej skickat in till Svd:s psykolog. Man kan också läsa reaktionerna som Svd fått in, tydligen kom det en hel del från äldre män.
I korthet handlar det om att en ung kvinna upplevt mycket obehagligt sex med flera pojkvänner. De har förnedrat henne, dragit henne i håret och kallat henne fula saker. Kvinnan spekulerar själv i att det kan bero på att de tittat på porr, där ju sex är något som sker helt på mannens villkor. Kvinnan undrar hur hon ska lära sig att se sex som något positivt.
Jag kunde inte säga det själv och citerar därför Madeleine Gauffin Rahme i svaret, men har boldat vissa ord som jag tycker är speciellt viktiga.

Män kan ha fått en skev bild av att det bara är att ta för sig av en kvinnas kropp och se till att den används primärt för den egna njutningen och något annat är inte det minsta intressant. Det är en egocentrisk och oempatisk inställning där kvinnan helt blir ett objekt för mannens sexualitet. Porr är förstås något som helt förstärker denna bild av kvinnans totala underlägsenhet som mannens ägodel och som han kan kommendera hur han vill. Kvinnor å sin sida kan ha fått en bild av att de ska underkasta sig mannens sexualitet och vara till för hans behov medan den egna sexualiteten i bästa fall får lite plats när mannen väl kommit.

Jag hoppas givetvis att den här kvinnan någon dag kan lämna allt det som hänt bakom sig och kan få uppleva positivt sex. Jag hoppas också att de män hon har haft sex med som har en så skev bild av vad det går ut på söker och får hjälp.