Nej man måste inte få säga det

Linn skriver om folk som tycker att de måste få säga sådant som är rasistiskt, sexistiskt, you name it bara för att nog måste man få säga det. In och läs.
För såhär är det. Vissa saker får man inte säga i det här landet, för att man inte får säga det. Ganska enkelt. Det är inte fråga om censur, det är fråga om att debatten i det här landet ska hållas på en nivå där alla respekteras, där demokrati, jämlikhet och allas lika värde inte är något som bara kan åsidosättas för att "det här måste man också få debattera".
Rasister är experter på det där med att man måste få säga som det är. För det första: i nio fall av tio är det inte så, du har hittat på det, för det andra: man måste inte alls få säga det.
Förresten. Om du av någon orsak känner för att påpeka att en person eller en grupp inte är vithyad så är till exempel mörkhyad ett bra ord. Det där andra ordet använder vi inte längre.  En enkel liten googling ger ett utmärkt svar på varför, om du är en sådan som inte bara kan respektera det här utan behöver en orsak.
Samma regel gäller också i diskussioner om enskilda personer, kanske sådana man känner. Om du efter en kommentar till eller om en person måste tillägga att "det måste man väl få säga" så betyder det att man inte får säga det. Håll det för dig själv eller ta möjligtvis, om du måste och efter noggrann eftertanke, upp det med den person du har allra närmast (partner eller närmaste vän eller dylikt) - förutsatt att kommentaren inte gäller hen.

Språkdebatten fortsätter

Mitt inlägg från några veckor tillbaka om skolsvenskan, eller som jag valde att kalla det, svenskans ställning i Finland, har väckt debatt på vapaakielivalinta.fi (men de som debatterar har inte velat stressa upp mig genom att kommentera på min blogg eftersom jag är gravid - hahha så roligt titta så jag skrattar!).
Debatten fortsätter och det är bra, det här är en demokrati och här debatterar vi. Jag vägrar ändå se hur det att finskspråkiga lär sig svenska i skolan på något vis är bort från dem, om de så bor i Villmanstrand, Uleåborg, Tammerfors, Helsingfors eller Ekenäs. Varje språk är en rikedom för individen och för kollektivet och det här landet har och ska ha två nationalspråk. Och jo, jag tror stenhårt att skolsvenskan och svenskans ställning i det här landet hänger samman. Det är inte två skilda diskussioner.

Det viktigaste

Det är mycket som snurrar i ens huvud från stunden man inser att man ska bli förälder. Jag tänker ofta på hurdan mamma jag vill vara. Det finns några saker jag hoppas jag kan hålla fast vid.

1.  Tid. Om vårt barn när hen är vuxen säger att "mina föräldrar hade inte tid för mig" kommer jag att känna att vi misslyckades. Jag vill att vi båda ska ha tid för barnet, genom barnets hela uppväxt, från spädbarnstiden till tonåren.
2. Prylar, saker och leksaker gör ingen lycklig. Du kan köpa ett eller flera skratt åt ditt barn, men du kan inte köpa lycka åt ditt barn. Barn med saker upp till taket och ett konstant inflöde av allt de pekar på är inte lyckliga. De är bortskämda och de växer upp med helt fel värderingar. Jag hoppas vi kan lära barnet att prylar och saker är något som kommer i andra hand, när man har allt det där andra som är så viktigt i livet - kärlek, närhet, trygghet, mat, hälsa, innehåll i livet, glädje.
3. Relationen till hälsa. Balansen mellan mat och motion. Jag hoppas vårt barn aldrig behöver uppleva ett skevt förhållande till mat och motion.

Den hetaste söndagen i maj

Den här graviditeten gör mig så mycket mer rofylld än tidigare. Jag har enklare för att varva ner och till exempel sömnen är helt annorlunda än tidigare. Jag sover djupt och stressar inte upp på morgonen.
Som icke-gravid skulle jag ha svårt att idag varva ner efter gårdagen, men nu är jag helt lugn. Vi röstade som sig bör igår och sedan for jag på Damtian. Jag och min kompis som jag ofta promenerar med med hundarna beslöt redan för flera månader sedan att vi ska gå i år och så gjorde vi också. Tidigare joggade vi, men i gravidvecka 21 känns 10 kilometers promenad helt nog, jag behövde inte springa för att det skulle kännas. I år hade de en ny rutt och det var roligt med omväxling, det var ju trots allt femte året i rad för mig. Årets goodiebag förstod jag mig inte alls på, men det har jag nu aldrig gjort. Lättprodukter, sallad och smaksatt vatten... Känns sådär efter 10 kilometer i stekande hetta. Det minsta man skulle behöva är rejäla kolhydrater och något proteinrikt och mättande.
Så på kvällen agerade jag valwebbreporter. Lagom stressigt, men tror jag har hedern i behåll! Årets valdeltagande var 40,9 procent. Känn på det en stund. 60 procent bryr sig inte. Det är ett massivt demokratiproblem. EU-parlamentet är inte något abstrakt och "långt borta" - de har makt över dig och mig.

Värmen är här!

Har du sett hurdant väder vi har? Har du känt hurdant väder vi har?!

Jag och hunden dog minst sju gånger under förmiddagens långlänk. Jag tror T:s rekommendation att ta med fryst vattenflaska på söndag inte är helt fel...