Jag smälter bort...

Alltså det här är fan inte roligt längre. Den här värmen. Jag har aldrig upplevt något liknande och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag längtar till jobbet där det finns luftkonditionering, så att jag skulle kunna få uppleva normal temperatur åtminstone i några timmar... Minst en gång per natt vaknar jag i full panik, genomblöt och intrasslad i lakanet (täcket strittade för några nätter sedan), får inte luft och vet inte om jag är död eller levande för jag är så varm och så yr och så tung. Minst sju gånger per natt vaknar jag och har sådan ångest att jag vill gråta, försöker hitta en torr fläck på madrassen, vänder på dynan för att få fram en torr sida (men när det börjar närma sig morgon så hittar jag ingen sådan längre)...
Det här veckoslutet har jag svettats mer än under min hela livstid. Vi hade gäster hela lördagen och det var så varmt i lägenheten att blommorna som folk hämtade omedelbart vissnade. Natten till lördagen hade jag dessutom sådant sendrag som jag aldrig upplevt i vaden. Jag har fortfarande en grym värk i hela högra benet efter det...
På söndagen tillbringade vi några timmar vid havet. Vi åkte ut till klipporna utanför Nordsjö, för första gången den här sommaren, simmade och åt picnic (det som blev kvar från lördagen). Och brände oss som fan. Dessutom: eftersom det var så varmt hade jag på mig en gravidklänning. Utan leggings under. Det resulterade i att mina innerlår skavade mot varandra när vi gick så jag fick stora sår på insidan av båda låren (jag går aldrig omkring i bara klänning normalt). På söndagskvällen hade jag alltså bränt mig i solen på så gott som hela kroppen, jag hade skavsår på låren som sved som fan, jag hade varmt som aldrig förr, det var 30 grader i bostaden, jag hade grymt ont i hela högra benet av sendraget... Jag trodde inte jag skulle kunna sova alls, men jag har nog sovit små snuttar under natten. Nu känner jag inte längre om jag är trött, håller på att svimma av värmen, har vätskebrist eller är hungrig. Jag bara försöker överleva en minut i taget.

Det här är inte roligt mera.

Vårt paradis på jorden, klipporna utanför Nordsjö.

Sommarprat i P1, Athena Farrokhzad

P1:s sommarpratare fokuserar mycket på rasism och diskriminering i år. Det är bra. Athena Farrokhzad konkretiserar i sitt sommarprat rasism såhär:

”Rasism är när jag som fem år gammal kommer fram i glasskön under midsommarfirandet, och hör kvinnan som delar ut glassar till barnen i blomsterkransar, säga till sin kollega: Sådana är de, de äter all glas och så blir det inga kvar till de svenska barnen”.

och så säger hon att hon gärna skulle prata om sådant som träd, dikter, hennes små personliga problem och bekymmer i livet med mera, men att eftersom världen ser ut som den gör så måste hon prata om rasism.

Lyssna här.

Boktips!

På min nuvarande arbetsplats finns en hylla dit folk får hämta böcker och från vilken man också får ta böcker. Jag har plockat med mig hur mycket som helst därifrån. Dessvärre har jag inte fört dit så mycket - men det beror helt enkelt på att jag promenerar till jobbet och helst inte släpar med mig något extra.
Poängteras bör ändå att böcker jag/vi inte ska ha mera brukar jag föra till biblioteket, det ligger mycket närmare än jobbet. De flesta bibliotek i huvudstaden tar emot böcker, ibland så att de tar in dom i systemet, ibland så att du helt enkelt kan lämna dom i en hylla och så kan andra medborgare plocka med sig dem därifrån.

Hur som helst: nedanstående bok plockade jag med mig hem från jobbet en dag i vintras. Nu har jag börjat läsa den, det går långsamt eftersom jag trots allt jobbar några dagar per vecka plus att vi har massor annat på gång nu med bröllopet, bebisen, det har varit flytten med mera. Men det här är just en sådan där bok man läser när man har 5 minuter över och hinner lägga sig i sängen/soffan/hängmattan (jo vi har en sådan på balkongen) för att vila en stund. Handlar om en kvinna som, nu kommer det att låta konstigt, får ett samtal från sitt liv som vill träffa henne för en diskussion om just hennes liv. Ja, det är lite knasigt... Men den är full av enkel humor (inte enkel men liksom lättsam) och så otroligt lättläst.
Kuriosa: jag började också läsa Is av Ulla-Lena Lundberg men den var på tok för tungrodd för att platsa i mitt liv just nu, så där gav jag upp efter ett tiotal sidor. Kanske jag återkommer till den i ett lämpligare skede.

Cecelia Aherns The Time of my Life

Bebisblogg

När jag visste att jag skulle bli mamma började jag leta efter och läsa en del bloggar med temat föräldraskap. En bra blogg jag hittade i samband med det var det underbara paret Lagergrens blogg. De har nu precis fått sin lilla bebis och lever i den där bubblan som alla säger att man hamnar i de första dagarna/veckorna?.
Jag försöker föreställa mig hur mina tankar kommer att se ut då när vi precis fått vårt barn, men kan inte. Det är väl en av de där sakerna i livet man inte kan tänka sig före man upplever det.

Svettigt

Det kanske enda negativa med att bo på sjunde våningen (förutom det faktum att jag ofta får svindel när jag tittar ner från balkongen för länge) är att varm luft tenderar att färdas uppåt. Här är varmt. Man får liksom ångest då man kliver in i hissen på första våningen, åker upp till sjunde, dörrarna öppnas och man får en vägg av tjock, het luft i ansiktet. Det är riktigt eländigt.
Men, det positiva är att vi kommer att ha varmt i vinter också! Hurra för mig!

Försök nu sen sova i 27 grader...