Hallonbåten seglar bara västerut

Igår kväll såg vi på Hallonbåtsflyktingen. En mycket underhållande film, jag skulle nog ge den 4 av 5 om någon frågade. Men så har ju inte jag läst boken så jag vet inte om det stämmer att boken är mycket bättre. Igår lyssnade jag också på Slaget efter tolv som handlade om den påstådda konflikten mellan arbetslösa i Finland och invandrare som tar våra jobb.

Osökt kopplade jag de här till varandra - finne flyttar till Sverige för att han vill och invandrare får inte komma till Finland för att de vill för det finns arbetslösa finnar.

Det här fick mig att börja fundera på det här med att folk går omkring och tänker och säger att det är så förkastligt att invandrare kommer till Finland och lever på våra socialbidrag samtidigt som det är förkastligt att invandrare kommer till Finland och tar våra jobb. Det folk egentligen säger är alltså att vi inte ska välkomna invandrare överhuvudtaget. Men jag tycker det luktar dubbelmoral när finländare går omkring och tycker att ingen ska få flytta till Finland i jakt på ett drägligare, bättre liv, medan finländare hela tiden åker iväg till andra länder för att de gillar det landet bättre. Kanske har de fått jobb i USA eller så vill de surfa i Australien eller så är det de billiga levnadskostnaderna i Thailand som lockar. Men hit till det här underbara landet får ingen komma och leta sin lycka.

Sådant en bebisförälder behöver

Nu följer ett tips till alla blivande bebisföräldrar. Skaffa en blöjroskis. Den här vi har (till vänster på bild) är av Tommee Tippee och den rockar! Ingen lukt kommer ut. Med A:s takt så fylls den på cirka 2 dygn, då är det bara att tömma. Plastet som blöjorna hamnar i kostar visserligen (onödigt mycket) men känner man att stanken ska bort så är det här lösningen!

Also. Jag satt ihop vår matstol. Ikeas. Gåva av min moster. A sitter inte ännu, men vi måste ändå pröva den genast och det var som om han genast blev halvt år äldre när han satt i den!

Hemma bäst

Det är när man läser sådant här som man tänker Finland må vara ett tråkigt land men här är i alla fall tryggt och säkert.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag älskar att bo i Finland och längtar inte bort. Om det inte vore för att jag konstant upplever att jag blir trampad på och mobbad för mitt modersmål så skulle jag älska människorna också.

Till Eva, 15 år gammal

Linn Jung skrev en text till sitt 15-åriga jag. Mycket bra idé tänker jag! Om jag skulle få skriva till 15-åriga jag så skulle jag skriva något sådant här.

- du kommer att veta vad du vill göra när du blir stor när du är cirka 25 år gammal. Tills dess: häng på och se vart livet tar dig!

- stressa inte över vikten och maten, det är inte värt det. Vad du väger och vad du äter har noll betydelse i livet.

- var mera med dina kompisar. Det kommer en dag när du undrar varför du så sällan skrattar riktigt gott tillsammans med dina närmaste vänner.

- fortsätt läsa böcker. Romaner. På alla språk du kan. Det ger så mycket i livet, mer än du kan ana.

- du kommer att hinna se världen och uppleva saker, var inte orolig. Man behöver inte se och uppleva allt före man fyller 19.

- det suger lika mycket att vara vuxen som att vara 15 och man är precis lika osäker i vardagen som då, enda skillnaden är att när man är vuxen är man mycket smartare på grund av alla fel man gjorde som 15-åring så man vet att det är en dag imorgon också och de misstag jag gör idag och de svåra stunder jag upplever idag betyder väldigt lite imorgon.

- du kommer att hitta en trygg plats i livet och en speciell person att dela vardagen med. Det är sådant som bara händer, som man inte kan styra över.

Bokmål - läsa på finska!

Jag fick ett infall en kväll när jag promenerade med hunden.

Jag skrev ju tidigare om jobbfunderingar och jag och T pratade om det här en dag. Att med en politices magister-examen i fickan, utmärkta betyg under hela skoltiden, en hel del jobberfarenhet och väldigt fina rekommendationsbrev från alla mina arbeten så torde det inte var en omöjlighet för mig att hitta ett jobb som vill ha mig.

Men så tänkte jag vidare på saken och kom till att om jag måste hitta en svag punkt i mig själv så är det finskan. Den är alltså inte dålig på något sätt men den kan bli bättre. Jag skrev Laudatur i alla ämnen i studentexamen förutom finskan, där fick jag ett E. Jag har helt enkelt inte en tillräckligt stark finska för att jobba med finska språket som mitt verktyg. Om jag hade det så skulle genast antalet teoretiskt potentiella arbetsgivare öka med tja, hur mycket som helst. Och nu kommer vi alltså till mitt infall: jag ska börja läsa mera på finska. Att läsa är bästa sättet att få ett bättre språk och nu har jag ju verkligen tid att göra just det. Jag funderade på att ha något mål, kanske 2 romaner per månad på finska. Det ska jag klara galant. Imorgon styr jag till bibban, alltså!

Tips tas emot!