Pappaledighet

Från och med igår måndag är min man T hemma med vår son A i fem veckor. T tar ut en del av sin pappaledighet nu eftersom han aldrig tog ut någon föräldraledighet när A var mindre och det här är sista chansen eftersom du bara får vara pappaledig tills barnet fyller 2. Det handlar alltså om de veckor som enligt det finländska systemet är vikta enkom för pappan till barnet. Det finns ungefär nio veckar pappaledigt, eller faderskapspenning/-ledighet, och av dem kan pappan utnyttja tre medan mamman också är hemma när barnet ännu är relativt nytt. I vårt fall blev det här med att vara hemma tillsammans aldrig aktuellt eftersom T ännu var studerande när A föddes och jobbade timmar nu och då och det varken behövdes eller hade varit särskilt enkelt byråkratiskt för honom att vara ledig i tre veckor just då. Han var liksom ändå hemma de där allra första veckorna efter förlossningen.

Men nu när A är ett år och tio månader ska T alltså få fem hela veckor med honom medan jag jobbar. En vecka ska de också resa bort tillsammans, mer om det i något annat skede. Nu när A är snart två år gammal så blir det förstås en helt annan sorts ledighet än när han var nyfödd och tills han var drygt ett år. Jag var ju hemma med A "på riktigt" tills han var 10 månader, då började jag jobba timmar nu och då och så tog jag och T hand om A turvis. Men all föräldraledighet och vårdledighet var alltså i mitt namn.

Det finns flera orsaker till att jag hela tiden tyckt att T ska ta ut åtminstone en del av sina pappaveckor. En är statistiken. Det måste synas att pappa varit hemma. Det här är viktigt för mig. Jag vill inte vara ännu en familj i statistiken där pappa inte tog ut en enda dag ledigt (trots att pappa ju varit hemma med sonen hur många dagar som helst, det har bara inte varit "officiellt" eftersom all ersättning kommit till mig hela tiden). Vi hade förstås kunnat ta ut en del av vårdledigheten på T:s namn men det hade bara funkat i någon vecka för i oktober i fjol fick han heltidsjobb och det hade varit en onödigt krånglig byråkratisk process i det skedet. 34 procent av papporna utnyttjade de här veckorna som är vikta bara för papporna under 2014. Generellt är det högutbildade pappor (CHECK) som tar ut pappaveckorna om mamman till barnet också är högutbildad (CHECK) så vi passar bra in i skaran. 1-3 procent av papporna tar ut vårdledigt, så egentligen hade det varit bättre om vi hade fördelat den jämnare... Nu är vi ännu en ful plupp i statistiken...

Alla familjer gör som de vill men om alla familjer väljer exakt lika så fungerar ändå inte den prisade valfriheten. Vårdledigheten är föråldrad. Lyssna till exempel på Heidi Schaumans sommarprat så förstår du varför. Att en kvinna kan välja att vara hemma i tre år betyder att förutsättningarna för ALLA kvinnor på arbetsmarknaden blir sämre, i alla fall så länge som vårdledigheten till 97 procent utnyttjas av kvinnor.

Jag är för 6+6+6-modellen. Ännu mer är jag för den svenska modellen som verkar vara oerhört flexibel men som kanske inte skulle landa så bra här i byråkratiska och tröga Finland. 6+6+6 betyder att mamma får 6 månader, pappa 6 månader och resten fördelar föräldrarna hur de vill (OBS: den här modellen skulle givetvis behöva anpassas så att den passar också familjer som inte består av mamma+pappa+barn). 6+6+6-modellen skulle innebära mycket mindre gråa hår för alla parter - arbetgivare och arbetstagare och kanske också barnen. Sedan är det ju förstås en annan sak att alla inte vill ha barnen på dagis från att de är 18 månader gamla men det går att lösa på en massa olika sätt, till exempel genom deltidsarbete för båda föräldrarna eller flexiblare arbetstider.

Men statistik är förstås inte enda orsaken till att jag vill att T ska vara hemma med A. Tiden som de får tillsammans är en till orsak. Det är värdefullt för alla föräldrar att vara hemma med sina barn en tid. Det är värdefullt för alla barn att få vara med båda sina föräldrar.

Morgonpromenad

Vilket väder vi fick den här sista lördagen i augusti. Vi var iväg redan 9 och gick en runda runt Tölöviken. Jag skulle bli riktigt besviken om de anlägger någon sorts allmän badstrand där... Älskar fågellivet och naturen och tycker det är bra som det är. Kolla på den här svanfamiljen som hade ÅTTA ungar! Underbart.

 

Jag var ju på photoshoot tidigare i somras också. Som en del av J:s möhippa for vi till en studio där vi tog gruppbilder men alla också fick posera helt ensamma. Synd att jag glömde ta bort flugan på varenda bild, hehhe.

Jag älskar de där byxorna. De kostade väl 7 euro på H&M. Det är mina Eva-byxor för jag tar på mig dem när jag gör något galet/roligt som går på fotografering utan A. Då slutar jag vara mamma för en kort stund och är bara jag.

Att komma tillbaka

Ålrajt hörni. Sofie Sarenbrant. Jag är nu inne på femte boken av henne och jag vill läsa dom alla (finns sju stycken). Det är precis en lagom blandning av rysare, drama, mord, blod och intrig för min smak. Perfekt som avkoppling i 20 minuter före läggdags på kvällen.

En annan bok som finns på min läslista är förstås Peppes Livet&Patriarkatet.

Annat då. Jag läste om Ann-Mari Lindberg som var inlåst på Lappvikens sjukhus i 1,5 år och skrevs ut med 13 mediciner och tvingades lära sig leva utan dem på egen hand. Men så är det väl med de flesta psykiska sjukdomar - du kan få hjälp ("hjälp") och mediciner men du måste göra den där lilla sista kraftansträngningen på egen hand och med egen vilja.

"Lindberg har varit medicinfri sedan 1989. Hon låter det onda kännas, skriver ner det eller har någon att prata med om det som tär."

Glöm inte det. Tryck inte undan känslorna, låt dom komma ut, låt dom kännas. Man behöver inte alltid vara så förbaskat behärskad.

Långa skuggor

Sista parkjumppan för i år förbi. Tack Helsingfors stad! Det har varit ljuvligt.

Jag tittar på mina rosa skor och min långa skugga. Bara några dagar kvar av augusti. I september är jag ensam med hunden i en vecka när T & A reser bort. Vete fan hur jag ska överleva det...

Redo för höstens jobbutmaningar, bland annat en kundtidning jag ensam ska översätta på en vecka. Blir nog bra.

Det har varit en sjukt bra sommar med massor av program. Bröllopet i helgen var pricken på i:et.

Så mycket glädje och kärlek

Bröllopet på lördagen kunde inte ha varit bättre. Det började med att A hoppade upp från sängen klockan 6.00, klarvaken och redo för bröllopet och slutade med att jag och T däckade i sängen på Haiko gård klockan 02:20 (cirka, minns inte exakt). Okej, ett litet missöde hade vi med min klänning - dragkedjan ville inte gå fast... Men det löste sig.

Hår: Salon Trice i Borgå, smink Sara H. Helt otroligt vad två proffs kan få till stånd på två timmar. Jag kände knappt igen mig själv.

Festen hölls på Kiala gård i Borgå, otroligt vacker ställe.

De här två har ett sådant otroligt band, en så djup kärlek till varandra och så mycket gemensamt. Jag önskar dem all lycka i framtiden och är säker på att de kommer att älska varandra och vara tillsammans ännu när alla vi andra är borta sedan länge.

På morgonen vaknade vi alltså upp i Haiko gård jag och T. Vi åt ljuvlig frukost och hann sedan utnyttja spa:t i en dryg timme. Vi njöt av bastuvärmen och poolen och hämtade sedan A som hade sovit hos mommo och mofa.