9 juli 2013

Värnplikten fortfarande en konstig parentes

Bland annat Svenska Yle rapporterade igår om kvinnor i armén. Mycket kan sägas om saken. Det jag närmast är kritisk mot är att man ofta måste motivera att också kvinnor kan klara av värnplikten. Ofta är utgångspunkten den att kvinnor måste få välja för att det bara är de tuffaste kvinnorna som skulle klara av det.

Jag tycker att det behövs en rejäl reform av värnplikten i Finland. Såhär tycker jag: antingen låter man de som vill göra värnplikten, alltså vi grundar en yrkesarmé dit alla kan söka på lika villkor. Eller så gör vi värnplikten obligatorisk för både kvinnor och män och reformerar den så att "plikten" kan göras också på andra sätt än som den ser ut idag. Det vill säga: plikten kunde också vara exempelvis någon syssla som utförs för samhället. Båda män och kvinnor skulle enligt något system få välja vad de gör. Båda alternativen har en massa fördelar och nackdelar givetvis. Som det ser ut idag så fungerar systemet ändå inte.

Vi har idag en massa unga män som tvingas trycka på pausknappen i sina liv för att göra värnplikten. Minst 6 månader men i värsta fall flera år går "till spillo". Jag vet att man lär sig massor i armén och att man får mycket till godo, men de allra flesta män drömmer om en massa saker i anslutning till vilka de inte kan direkt utnyttja sådant de lär sig/gör i armén - de kanske vill bli pappor, de vill grunda företag, de vill utbilda sig till något som armén inte kan hjälpa dem med, de vill resa eller de vill kanske frivilligarbeta.
Kvinnor tvingas aldrig till den här pausen. Det här är mycket orättvist. Precis som det är orättvist att de kvinnor som drömmer om att jobba inom armén, ha yrken där man har nytta av att ha gått armén, att bli fredsbevarare eller att bara uppleva värnplikten måste ansöka om att få göra just det.

Hur motiverar man att (nästan) alla män tvingas skjuta fram sina studier med i värsta fall två år för att de måste göra värnplikten när kvinnor aldrig tvingas göra det?

Det är lätt att säga att "det här är ingen jämställdhetsfråga". Men det är det. Jag har ännu inte fått ett enda vettigt argument till att kvinnor och män inte också i den här frågan ska ha exakt samma rättigheter och skyldigheter.
Jag hoppas att försvarsminister Carl Haglund tar sitt förnuft till fånga och börjar planera för en reform. Försvarsmakten är ingen frizon som kan komma undan den här saken. Det är dags att göra värnplikten rättvis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar