This and that

Och det här med att ställa om sig. Imorse skrev jag en tent i samtida finländsk litteratur (det var en av de intressantare kurserna jag gått på uni och jag lärde mig massor). Nu skriver jag på essän i socialpolitik - mentalvård, missbrukarvård och politiken kring det. Jag har också hunnit handla och äta lunch här emellan. Jag sov 5 timmar inatt och är helt utpumpad efter tenten. Men vad gör man inte för sina studiepoäng? Nu mera kaffe.

Arga sockerkällor

Jag bongade den här affischen på stan förra veckan. Rovio har nu börjat sälja också Angry Birds -shake. Rovio är ju som bekant det finländska företaget som för ett par år sedan skapade spelet Angry Birds som blev en global succé. Företaget har sedan dess i jämn takt kommut med produkt efter produkt med de arga fåglarna som tema: påslakan, läsk, kramdjur, mattor etcetera. Nu också den här mjölkdrycken.
Produkten marknadsförs med orden:

Uudet Angry Birds -juomat ovat maistuva ja terveellinen vaihtoehto välipalaksi ja ne valmistetaan Suonenjoella, lähialueen maitotiloilla tuotettuun maitoon. Juomat sisältävät aitoa marjaa tai hedelmää, B2-, B12- ja D-vitamiinia sekä kalsiumia ja proteiinia. (Källa)

Det är alltså mjölk, protein, gott, hälsosamt, lämpligt som mellanmål, fullpackat med vitaminer och kalcium och dessutom tillverkat i Finland. Vad är bättre än det?
Läser man innehållsförteckningen så inser man ändå snabbt att det här bara är ännu en sockerdryck och att det nu verkligen inte ska konsumeras som mellanmål.  27,3 gram socker per förpackning av produkten garanterar nog ett rejält sockerrus och så småningom sockerberoende vid daglig konsumtion. En Angry Birds -läsk innehåller 30 gram socker, som jämförelse.

Jag försöker inte svartmåla Rovio, de kan gott få tjäna pengar på sitt spel. Marknadsföringen ljuger men som med allt annat som föräldrar köper åt sina barn eller tillåter att de konsumerar så är det ju på föräldrarnas ansvar att kolla vad som verkligen finns i drycken. Visst finns det både protein, vitaminer och kalcium i drycken men också en sjuk mängd socker. Dryckerna lämpar sig alltså inte som mellanmål hur gärna Rovio än försöker sälja dem som sådana. Snarare passar sig dryckerna som lördagsgodis eller efterrätt. Låt barnen dricka, men inte varje dag. Plus för att de tillverkas i Finland förtjänar de i alla fall!

Sådan här marknadsföring är vardag. Det finns hur mycket som helst jogurtar där ute som marknadsförs med att barnen behöver kalcium och vitaminer och att jogurten gör att de "växer bra". De flesta produkter är fulla med både socker och olika e-koder, precis som den som finns på bild nedan. Jag kan ändå förstå att föräldrar köper sådant till sina barn. Såklart vill man ge barnen det som är bra och hälsosamt. Många har inte heller orken eller kunskapen att börja väga alternativ mot varandra - de väljer det som är lättillgängligt och ser rätt ut. Och det utnyttjar såklart företagen.

Lite mer eftertanke och en enkel granskning av innehållsförteckningen kunde ändå spara många barn och unga problem med hälsan. Det tar inte lång tid. Det är inte svårt. Företagen kommer aldrig att skriva ut att "obs obs obs - den här drycken kan göra ditt barn sockerberoende och fet"- det är ditt jobb att ta reda på det. Och välja det vettigare alternativet.

ESC kickar igång

Ikväll visas den första semifinalen i ESC. I år i Malmö! Härligt!
Jag ser så otroligt mycket fram emot mellanakterna. Det har sagts att både Abba och Carola ska uppträda, senast på lördag. Men jag ser också fram emot alla bidrag, om än en del av dem är riktigt skräp. Det är något så magiskt över den här tävlingen.
Mina favoriter ikväll är de här.

 

 

Liv och luft

Jag har äntligen reserverat Sara Jungerstens Lika delar liv och luft i biblioteket. Jag planerar att sträckläsa den på en dag eller två, genast då jag får några dagar över. Jag läste Jungerstens debutroman Wannabe för snart två år sedan och förälskade mig. Hoppas alltså att den här är lika bra.

Vindruvorna är inte så goda längre

Jag har alltid tyckt om vindruvor. Nu har jag ändå lärt mig att vindruvor (också de som blir till vin!) hör till de mest besprutade grödorna i Europa. Du kan vara säker på att de icke-ekologiska vindruvor du köper är fulla med bekämpningsmedel för att undvika skadedjur och vad allt man nu håller borta med bekämpningsmedel. Både Noora Schingler, Svd och Naturskyddsföreningen i Sverige skriver om det här, som ju inte är någon ny information. Det är bara jag som är långsam.

Jag är rädd för bekämpningsmedel. Liksom jag är rädd för e-koder av olika slag. Men min sambo brukar säga såhär: om vi inte använde bekämpningsmedel och e-koder (som konserveringsmedel) så skulle vi inte kunna föda så många personer som finns på den här jorden. De är alltså ett nödvändigt ont.
Jag är alltså kluven i frågan. Dels vill jag äta vindruvor utan att få i mig en massa gifter. Dels vill jag varken betala mig sjuk för att köpa vindruvorna eller känna att jag i och med att jag endast väljer eko-vindruvor gör så att någon blir utan vindruvor. För det är ju det det betyder. Att en massa resurser satsas på att producera en liten mängd vindruvor istället för att satsa lite resurser på en stor mängd vindruvor. Det känns liksom lite dumt att kräva eko när det tar så mycket resurser och odlingsutrymme som skulle kunna användas för att ge mat åt en massa personer med konventionell odling. Jag vet ju att det inte är sådär enkelt, men ni förstår tanken.

En tänkbar lösning är förstås att jag helt enkelt inte äter vindruvor så ofta, att jag sköljer dem noga när jag äter dem och att jag ibland köper de ekologiska. Win win, eller hur?