Pilates, day one

Jag känner mig som en ny människa efter dagens pilatespass, det första på kursen! Det är helt underbart att lära sig andas på "rätt sätt" för att stärka musklerna istället för att bara köra hårt, som man ju ofta gör i träning.

Dock förstår jag mig inte helt på folk som kommer till en pilateskurs, första sessionen, och genast högt och ljudligt börjar dissa sig själva. "Jag har inga djupa magmuskler, jag kan inte, jag hålls inte i den här ställningen, etcetera. Man vill bara liksom "vi är här för att lära oss, slappna av och släpp dina krav på dig själ!" Folk är så prestationsinriktade numera. Det ska genast "gå bra" annars var de inte värt tiden... Oavsett vad saken gäller. Och klarar man inte något genast börjar man hacka ner på sig själv.

Nej, folk. Sluta med det! DU är bäst på att vara DU och allt du vill göra kan du bara öva, öva, öva och bli bättre på.

Jag trivs bäst i skogslandskap

Vi tog en promenad i Noux nationalpark i måndags. Och tog lite foton med det samma. Det regnade först, men sedan blev det hur fint som helst.
Vi älskar alla tre att vandra i skogen. Det ger själen en sådan otrolig ro att röra sig i naturen. Och det är så härligt att umgås på det viset, med bara naturen omkring sig.
Det här ska vi göra om ofta i höst!

Vi går ju massor med hunden, minst  4-5 kilometer per dag, varje dag. Sådana här längre promenader, vi gick i 3 och en halv timme, tar ändå alltid på krafterna för oss alla. Men på ett skönt sätt.

Och ja, dvärgpinscher är en hundras för dem som vill ha en hund som aldrig tröttnar och alltid är redo för nya äventyr!

Vår underbart vackra hund Essi. Med en Hurtta-regnrock på sig.

Jag blir alltid bättre på de bilder där jag GÖR saker.

Sa jag att vår hund är vacker?

När jag var i gymnasiet sade en gymnastiklärare under någon lektion att hennes filosofi när det gäller att röra på sig är att se till att hon alltid har sådan kondition att hon kan göra vad hon vill. Om hon exempelvis vill fara på en skidtur för några timmar en lördag bara för att det skulle vara kul så då gör hon det, och orkar. Jag var då 16-17 och fattade inte riktigt vad hon menade. Men nu förstår jag. Det är just för sådan här dagar som den jag upplevde i måndags som det lönar sig att motionera. Utan en vettig kondition skulle jag inte ha orkat gå i 11-12 kilometer i skogen och fått uppleva de där vackra vyerna och den där härliga känslan av att vara helt fri och helt lugn i själen.
Jag tycker det är synd att så många pinar sig själva genom att inte motionera. De går miste om så otroligt mycket. Det kan finnas mycket saker i livet som hindrar dig från att göra saker. Men låt inte lättja vara en av orsakerna.
Att motionera och hålla sig frisk behöver inte handla om att sikta på att springa maraton eller lyfta 75 kg i marklyft. Det kan också handla om att orka uppleva saker i livet.

Sexhandeln

Jag har sagt det förut men jag säger det igen, angående människohandel och då specifikt handel med sexslavar. Vilka är de män som är beredd att betala för att få våldta en person? Hur ser en sådan man ut? Vad jobbar han med ? Har han barn? Är han gift? Hur behandlar han sin hustru? Hur mycket har han i lön? Vad är det som drivit honom till att betala för att våldta en annan människa? Varför gör han det?

För jag är övertygad om att åtminstone i en del av fallen så vet de män som våldtar sexslavar att det faktiskt är det de gör. Jag tror inte en sekund på att det är "omöjligt" för någon som köper sex att veta om personen som ligger på sängen framför dem gör det frivilligt eller ej. Antingen gör männen det, våldtar sexslavar, just för att det är det de vill, eller så orkar de bara inte bry sig om huruvida personen är ett offer eller inte. Och det sistnämnda är precis lika illa.

Siffrorna varierar om du kollar på nätet och ingen verkar veta hur många personer som lever som slavar i dagens värld. En del säger att det idag finns flera slavar i världen än det någonsin tidigare har funnits. Sexslaveriet är ett massivt problem och efterfrågan är helt otrolig. Och sexslaveri är inte något som förekommer "någon annanstans". Det förekommer också i Finland. I samma hus där du bor kan det just nu finnas kvinnor som våldtas flera gånger om dagen som är offer för människohandel.
Sexslaveriet är inte något som Finland ensam kan lösa, men jag tackar Anna-Maja Henriksson för hennes engagemang i frågan. Det är viktigt att vi försöker göra något åt saken. Däremot är jag, som många andra, tveksam till om ett totalförbud är lösningen, just för att det kan leda till att all prostitution går under jorden och då har vi inte längre någon som helst kontroll.
Jag tror nämligen inte att den här massiva efterfrågan försvinner någonstans bara genom att vi förbjuder sexköp. Det verkar som om män alltid varit och fortsätter att vara beredda att våldta människor. Och hur man ska tackla det...? Säg det.

Att hjälpa den andra i hemmet - ett litet ord med stor betydelse

Jag har funderat på en sak men jag kan inte komma någonvart i mina funderingar. Det handlar om det lilla ordet hjälpa, specifikt att hjälpa i hemmet.
Ibland tycker jag att det är ett farligt ord. Ibland försöker jag intyga mig själv att sluta larva mig, det är bara ett ord. Men det kan ändå betyda så mycket.
Tänk såhär. Vi föreställer oss att du tycker att nu har jag fått nog av det här eviga tvättandet varje jävla dag, jag orkar inte längre, jag tänker inte längre sköta det själv!! Du pratar med din sambo/man/hustru/personen som du bor med om saken och hen säger att visst kan jag hjälpa dig med tvättandet!
Nu kan man tolka läget på två sätt. Antingen menar personen att ja egentligen är det ju ditt ansvar/din uppgift/du som alltid gjort det men om det nu får dig att bli gladare så kan jag hjälpa till - alltså nu och då försöka komma ihåg att göra något åt saken, kanske rota lite i tvättkorgen men inte orkar jag egentligen sätta mig in i hur man tvättar så jag tänker nog aldrig försöka ens eller så menar personen att jovisst, såklart ska vi båda sköta det, jag har bara varit lat och trött den senaste tiden så jag har inte ens kommit att tänka på saken för du verkar alltid sköta det innan jag hinner göra det men det ska bli ändring nu - i vårt hem sköter vi allting tillsammans.

Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om det här ordet. Sådär ute i världen får det för min del betyda vad det vill, men när det används i hemmet blir det genast en jämställdhetsfråga (i och med att de flesta parförhållanden är mellan man och kvinna). Vem som hjälper vem är då av stor betydelse. Det vill säga om man väljer att tolka hjälper just som att den som hjälper inte egentligen tycker att det hör till personens uppdrag att göra den här saken men att hen just nu gör den andra en tjänst. Ofta, hävdar jag, är det mannen som hjälper kvinnan.

Dagens fiilis

Panik. Jag öppnar gradufilen på datorn för första gången sedan typ april, läser de första sidorna och bara vad är det här, vad betyder allt, vem har skrivit det här och vad ska jag göra med det här?

Det positiva är att jag har hela läsåret på mig att få ordning och reda på det här. Text finns det redan hur mycket som helst, däremot ingen egentlig studie och väldigt lite röd tråd. Det här blir en utmaning, men jag är ju inte den första och inte heller den sista som skriver en gradu. Folk klarar av det. Jag klarar av det.