Hej, tack, ursäkta mig, varsågod!

Jag är inte en sådan människa som är bra på att småprata om ditt och datt med halvbekanta och i precis alla lägen. Tvärtom är jag mer tystlåten och lyssnar hellre än jag leder diskussionen. Men en sak som är mycket viktig mig är att alltid vara trevlig i min kommunikation med andra människor.
Jag försöker inte vara glad om jag inte är det, jag är inte alltid så himla positiv eller så otroligt framåt, men jag strävar efter att alltid vara trevlig. Det här är speciellt viktigt för mig i sammanhang där jag umgås med personer jag inte valt att umgås med men ändå måste komma överens med. Som på jobbet, i studierna eller när jag sköter ärenden.
Såhär ser jag på saken: jag har i de flesta fall inte valt mina kolleger utan jag har valt mitt jobb. På jobbet finns ändå personer jag måste umgås med oavsett om min personlighet klickar med de andras eller inte. Jag slipper inte personerna och de slipper inte mig, vi måste inte älska varandra men vi måste kunna kommunicera. Då är det otroligt viktigt att vi är trevliga och respekterande. Jag behöver inte gilla varenda människa omkring mig, men jag måste i många fall ha människan omkring mig. Då är det bara negativt för alla att vara otrevlig.
Det är inte som med vänner eller ens partner. Gillar man inte någon vän kan man dumpa personen, gillar man inte sin partner ska man avsluta relationen. Men det är mycket jobbigt att sluta på jobbet för att man inte gillar någon kollega. Därför är min utgångspunkt alltid att få kollegerna att uppfatta mig som trevlig och artig. Om jag märker att någon är otrevlig så försöker jag bara ännu hårdare. Tack, snälla, förlåt, hej, ursäkta, kan du, vill du, har du lust att, varsågod - alla är mycket viktiga ord. Har jag någon i min närhet som jag anser att inte använder de orden tillräckligt så försöker jag istället använda dom ännu mera. Bara på det viset kan man få den andra att också börja använda dom. Att snäsa tillbaka är aldrig lösningen.
Det är mycket destruktivt att tänka att man inte gillar en person alltså kan man inte jobba/studera med personen. Vi stöter hela tiden på personer vi inte gillar, sånt är livet. Då ska man inte låtsas gilla personen, det är onödigt, men man kan åtminstone vara artig och saklig.

Den snäva representationen

Mycket av den reklam, film, bilder, tankar och förhållningssätt som är aktuellt här och som skapar debatt här kommer från USA. För varje film jag ser som inte är från Hollywood ser jag kanske 10 filmer som är från Hollywood. Jag vågar ännu påstå att USA hör till de mäktigaste länderna i världen, om än det kommre att förändras inom några år. Det är alltså bra att känna till en del om landet. För en bild av hur man i det enorma landet ser på kvinnor kan man kolla dokumentären Miss Representation (på bland annat Netflix).
På Youtube finns också en längre trailer.

En nedsättande syn på kvinnor hos både män och kvinnor är inget som uppstår för att det "finns biologiska skillnader" (dom finns, det är alla överens om, kan vi sluta marra om det?). En nedsättande syn på kvinnor är något som kvinnor och män lär sig. Ser du bara reklam, filmer och tidningsartiklar där det betonas att en kvinnas värde mäts i hennes vikt, sexappeal och ålder så lär du dig att så är det. Glöm aldrig det.

Tack till Peppe för tipset!

Graduuppdatering, skoltankar, jobbtankar

Min graduhandledare återkom förresten förra veckan med lite feedback angående den text jag lämnade in efter så otroligt mycket slit. Hon skrev ungefär texten kan bli godkänd i den nuvarande formen, men det här kan du göra för att göra den ännu bättre och jag blev så glad så glad.
Jag känner väldigt lite press just nu, det får bli så bra som det blir. Jag vet att jag har gjort mitt bästa och att det här med vetenskaplig text inte nödvändigtvis passar mig så himla bra. Jag är stolt och nöjd. Den här resan har varit det mest utmanande i mitt liv på vägen till att "bli klar" och en av de mest utmanande sakerna i mitt hela liv. Snart är det förbi. Snart är jag politices magister med huvudämnet kommunikationslära. Jag är fortfarande inte helt på det klara med vad det ger mig för möjligheter men det tar jag sedan i något skede. Jag har jobb och lite projekt på gång just nu, så jag har ingen stress med att hitta något fast. Det hade jag ännu för någon månad sedan, men sedan insåg jag att livet tar mig dit det är meningen att jag ska.
Och så har jag ju en tent ännu att skriva. Den ska jag göra i mars, på min födelsedag.

Burgare som i The states

Ibland, men bara ibland får jag riktiga snilleblixtar i köket. Då menar jag inte att jag står i köket när de kommer, för sådant gillar jag inte utan brukar bara ignorera, men när jag skriver inköpslista. För någon dag sedan fick jag idén att om vi på dagen äter pulled pork så kan man ju på kvällen laga hamburgare med det kött som blir över. Och herremingud vilken idé det var!
På fredagen insåg jag dessutom att Melodifestivalen inleds på lördagen. Vi hade det ganska mysigt kan jag berätta.

Enkel semla, tomat, sallat, kött, bbq-sås. Det var det.

Knasigt

Jag gjorde det igen! Jag skyller på lågt blodsocker och ett sug efter något mera lättsamt än Kjell Westö, gradukällor och jobb.

Jag köpte Cosmopolitan.

Det allra knasigaste i det här numret var deras "Fråga karlarna"-sidor.
Den sista bilden tar i och för sig upp bra frågeställningar. De första är bara helt tokiga, kränkande mot kvinnor och väldigt konstiga.
De flesta svaren är ändå helt vettiga, thank god. Fast jag skulle nog inte som man besvara en sådan fråga som den första. Eller den på andra bilden.

"Du åker hem med en kvinna från baren och hon har kondomer med sig, vad tycker du om det?"

"Tror du på kvinnor som säger att de lider av biverkningar av p-piller?"

"Vem ska betala för preventivmedel? Och när kan man skippa kondomen?"