Ingen äter perfekt

Lästips: Soelas inlägg från i fredags. Om att äta rätt, vad nu det är.

Jag försöker att inte ljuga för mig själv. Ätstörningen sitter kvar någonstans djupt inne i hjärnan och gör sig påmind nu och då. Men i de stunderna försöker jag tänka som Soelas: jag äter hur jag vill för jag vet i grunden vad som får mig att må bra - ibland innebär det mycket ohälsosamma vanor, ibland vettigare vanor.

The magmonster

Bilden nedan tog jag i vecka 27+5, för en knapp vecka sedan. Jag är annars ingen tunika/kjol/klänning-typ men nu har jag börjat uppskatta och till och med köpa klänningar/tunikor. Det finns bekväma gravidbyxor, men jag är ändå lite varmare än normalt trots att sommaren inte varit varm, thank god, och det blir extra varmt med dubbla lager framme på magen (för att inte tala om hur mycket man svettas i den där lilla gropen som bildas mellan boobsen och den stora magen!!) så det är skönt med något lite luftigare på sig. Dessutom har jag skitsnygga ben som tål att visas upp!

Det börjar bli tungt nu. Det är mycket svårt att vända sig i sängen på natten, att komma upp från liggande/halvliggande ställning och att gå i trappor. Jag kan fortfarande komma ner på golvet och upp igen och jag kan knyta skorna, torka hundens tassar etcetera. Det hoppas jag klara av ända till slutet men vi får nu se. Och jag är fortfarande stark! Konditionen är väl ungefär den samma som i januari, har fortsatt promenera som tidigare så där lär väl inte hända så mycket förutsatt att jag kan fortsätta promenera (nu bråkar höften igen, men jag håller tummarna för att det kommer och går).
Nu känns det ändå tyvärr som om illamåendet är på väg tillbaka, har vissa riktigt jobbiga dagar emellanåt. Om jag hade sluppit illamåendet så hade jag kunnat säga att äsch, det är inte alls jobbigt att vänta barn! Men med det, och om det ännu blir lika illa som det var i några veckor då i våras, så kommer jag nog att ge den här graviditeten ungefär 7/10 i vitsord. Allt det andra har jag klarat av, men det är fan inte roligt att må dåligt.

Håret växer också! Ljuvligt!

"Hemma hos oss gör vi hur vi vill!"

Svenska Yles nyheter publicerade igår en text som handlade om en studie som visar att hur du än vänder och vrider på det så är det fortfarande kvinnorna som har det största ansvaret när det gäller att ta hand om hem, barn, matlagning, tvätt och så vidare. Finland ingick inte i studien, så vi ska inte börja dra för långt gångna slutsatser här nu. Men jag är så otroligt fascinerad av att läsa kommentarerna när just sådan här nyheter kommer. Inte bara för att kunna höhhö, sådana konservativa människor det finns utan också för att kunna jaha, inte undra på att det fortfarande ser ut såhär i statistiken när folk tänker sådär.

"Vad är problemet då? Varför måste kvinnor och män vara exakt lika? Vi är ju olika till naturen, acceptera det. Har inget emot lika rättigheter men feminismen har ju inget grepp om verkligheten." skriver signaturen Jag.

"Män står fortfarande för lejonparten av en familjs inkomster...oftast!" skriver signaturen KK.

"Det finns en orsak till att det heter kvinnogöra. O andra sidan ser man inte kvinnor allt för ofta serva båtmotorn, klippa gräset, byta däck på bilen eller fixa oljepannan. Varför krävs ingen jämställdhet i dessa arbeten? Eller anser fruntimmren att dessa jobb inte är lika mycket värda som att fylla och tömma bykmaskinen?" skriver signaturen Ragnar.

"Är inte alls överraskad över undersökningens resultat, såhär har det alltid varit och kommer högst troligen också att vara i framtiden, kvinnan jobbar mera i hemmet, mannen mera utanför hemmet och sköter oftast reparationer och underhåll. Varför i dagens läge försöka ändra på allting, sådant som fungerat i generationer är högst antagligen väl utprovat och visat sig vara den bästa lösningen, för de flesta. Att det sen alltid finns undantag är helt klart, huvudsaken är ju att arbetet och sysslorna löper och alla är nöjda." skriver signaturen Realist.

Det finns tre typer av åsikter när man diskuterar fördelningen av arbetet i hemmet. De som tycker att jo kvinnor gör mera men så har det alltid varit och ska alltid vara för att kvinnor av naturen är bättre på det/kvinnor tjänar mindre pengar i arbetslivet/kvinnor inte klarar av de tyngre sysslorna som byta däck på bilen etcetera/kvinnor ju vill göra det och de som tycker att det där stämmer inte för JAG är man och JAG brukar nog diska hemma!!! och de som tycker att hmm, här har vi ett problem, hur ska vi tackla det?

Jag är helt för att par själva bestämmer vem som gör vad i hemmet, det har inte jag något att göra med. Men vi kan inte blunda för att det faktum att de flesta par fördelar arbetet just så att kvinnan har huvudansvaret hemma och att det här ställer till det också utanför hemmet. Det är liksom inte så att jag försöker pracka på folk jämställdhet i hemmet för att jag tycker att jämställdhet är en så otroligt fin ideologi, det är för att brist på jämställdhet i hemmet på riktigt orsakar problem också utanför hemmet.
Jag vet mycket väl att det finns kvar par där båda anser som signaturen Ragnar ovan att "det heter kvinnogöra av en orsak" men jag vet också att de flesta par har aldrig bestämt att såhär orättvist ska det vara - det har bara blivit så. Ofta händer det senast när det föds barn i familjen. Man bara liksom glider in i det av misstag och så tio år senare vaknar man upp och inser att det gick just som det inte skulle gå. De flesta vill ju leva jämställt, det är jag helt övertygad om. Och ett bra sätt att få folk att vakna upp och inse att shit, vi är inte alls jämställda är att tala om det. Därför välkomnar jag statistik som i artikeln.

Jämställdhet i hemmet är något fint, något att skryta med och vara stolt över. Men det handlar också helt på riktigt om hälsa, lycka, rättvisa, trygghet, kärlek.

Årets mammalåda!

Vår moderskapsförpackning kom äntligen! Jag skämtar inte, det tog över fyra veckor för den att hitta fram. Jag beställde nämligen den ungefär samtidigt som vår adressändring trädde i kraft och posten ser tydligen inte till att paket som företag skickar verkligen hittar fram efter att man har fått en ny adress (så skrev de faktiskt till mig när jag började efterlysa paketet), så jag måste gå några rundor via posten och FPA, bara för att tilll sist få en kod av FPA med vilken - TADAA - jag fick ut paketet i posten som finns precis utanför vår dörr. Undrar just hur länge paketet låg där... Lär väl aldrig få veta.
Hur som helst, det är när man sitter där på golvet och packar upp den här lådan som man inser att a) vi ska faktiskt få barn om mindre än tre månader och b) jag älskar det som finns kvar av välfärdssamhället!
Det är sjukt hur mycket stuff det finns i lådan. Det mesta är kläder i olika storlekar, men också någon kräm, tygblöja (T påstår att han aldrig kommer att röra i den, men vi får se vad han säger om den saken när han för n:te gången under samma dag bär ner en påse med använda plastblöjor till soporna), lakan, bitleksak, amningsskydd etcetera. Största delen av kläderna är hur fina som helst, men så finns det också några, tja... Mindre fula plagg i högen. Jag menar, när kom 70-tals orange tillbaka i mode?
Anyways - det är helt fantastiskt att vi i Finland har den här tjänsten. Helt underbart att liksom bara hej myndigheterna, vi ska få en unge och har ingen aning om vad man behöver för att hålla en sådan i liv, kan ni skicka den där lådan med det viktigaste? och myndigheterna bara såklart, här varsågoda!
 

Själva lådan är ett konstverk i sig! Och så kan man ha den som SÄNG!

Halaren (ursäkta, overallen) är helt ljuvlig!

Bodys i ALLA storlekar!

Vattengymnastik!

Jag antar att jag fortfarande har mycket energi och är relativt smidig för att vara gravid i sjunde månaden, åtminstone om man ska tro på populärkulturens beskrivning av vad det betyder att vara gravid. För det tackar jag min unga ålder, alla promenader och lite lätt tänjande som jag håller på med varje dag. Och kosten, den är väl helt okej om inte perfekt.
Men någon desto vidare träning har jag inte haft tid för under juni och juli. Och nu börjar det kännas ganska lönlöst att ta sig till någon gruppträning för det är så oerhört svårt att veta vad jag orkar med och vad jag ens kan göra. Däremot anmälde jag mig till Folkhälsans vattengymnastik för gravida. Ett par gånger torde jag hinna gå i augusti och september före D-day.
Vattengymnastik marknadsförs som den optimala träningen för gravida, så det blir säkert mer än bra.

Nu återstår bara problemet med vad jag ska ha på mig. Mina bikinis torde vara helt för små eftersom mina boobs är typ tre gånger så stora som förra sommaren och en hel simdräkt får jag inte över magen... Blir väl att köpa något nytt igen.