Växasäng och madrassproblem och en pulpet

I och med att vi fick hem en växasäng, som också jag sovit i någon gång men som sedan gått varvet runt hos släktens barn och som A ska sova i någon dag så började jag kika runt på madrasser och insåg relativt snabbt att de flesta madrasser som säljs numera är 80 cm breda. Och jag blev lite paff. Den här sängen är alltså 75 bred, som de flesta sängar var då någon gång i tiden, men numera ska allt vara så brett och stort och redigt. När jag och T köpte vår parsäng för något år sedan tyckte jag att vi var så exklusiva av oss när vi köpte den som 190 bred, men nu inser jag att 80 är det nya 75 och har säkert varit en tid.

Det visade sig alltså vara en match att hitta madrass som är 75 bred. Jag lyckades efter väldigt mycket googlande. Att hitta en växamadrass som kan användas också av en vuxen är helt omöjligt. Det vill säga 75 x ngt + så pass mycket att det blir totalt 200. Finns inte en sådan. Utan du ska då ha växamadrassen men sedan köpa en vuxenmadrass när den dagen kommer. Jag hade alltså tänkt att så länge A sover i spjälsängen kan vi ha den här sängen i "vuxenmode", för oss och kanske för gäster. Jag tror vi gör så att vi lägger i en vuxenmadrass och låter spjälsängens madrass flytta över hit när det är dags för det, trots att den är bara 60 bred och så gör vi sängen till en vuxensäng sedan när A växer sig över 115 lång.

Ett annat nytt element i A:s kommande rum är den här gamla pulpeten som stått i Tolkis skola, där jag också gått. Den här stod ändå där lååångt före min tid i skolan. Den här blir A:s första skrivbord/ritbord/lekbord.

Det tar sig med A:s rum!

Bebistips - monitor!

Ett tips till alla bebisföräldrar där ute. Om du inte vill investera i babymonitor men däremot äger två Apple-produkter (pad eller phone) - ladda ner isitter från Store. Det är en gratis app som fungerar enligt samma princip som en babymonitor, via Bluetooth och wifi, men också enbart via Bluetooth om inget nät finns. Har en bärighet på några meter, du ska alltså inte lämna huset/tomten, men bättre än ingenting. Vi fick ju babymonitor som bröllopsgåva (snart ett år sedan!!!) men lyckades tyvärr kasta ena delen i golvet... Det är sällan vi behöver sådan, men på midsommaren hade vi användning för just den här appen och igår när jag duschade och A sov så använde jag den. Som det syns så har du bild också! Jättebra och gratis, som sagt.

Det är ju så mycket man får på köpet med en smartphone att det känns väldigt värt att lägga ut några hundra. En smartphone är ju så mycket, också babymonitor.

 

Roadtrip till Hangö

Jag har accepterat att det inte kommer att bli en varm sommar i år. Men det betyder ju inte att det inte är sommar. Vi har haft ett skönt veckoslut som för min och A:s del fortsatte med en skön måndag i Hangö av alla ställen. Vi åkte dit med mina föräldrar och besökte bland annat Fyra vindarnas hus, ljuvligt ställe.

Peppar, peppar så har A tills vidare varit en enkel bebis att ha med i bilen, ja överallt faktiskt. Han hänger på, sover och äter emellanåt och är nöjd däremellan.

Utsiktstornet i Hangö, Fyra vindarnas hus och vyn från precis nämnda hus

Nu har vi precis, imorse, fått hem en cykelkärra som vi köpte för en liten summa av min kusin. Alltså en sådan så man kan ha barnet sittande där i, bakom cykeln. Både jag och T gillar att cykla, jag har bara inte gjort det på flera år förutom alldeles korta sträckor ungefär en gång per år för det känns så omständigt (fast det inte är det!) att ta fram cykeln, låsa upp den, cykla iväg, när man kan gå iväg istället. Men vi har nog eventuellt tänkt testa hur det funkar att ha A med redan i år.

Vad jag hatar allra mest på internet

Peppe kastade ut en fråga om vad folk irriterar sig på på sociala medier och jag läser svaren och känner igen mig i mycket. Lustigt det där hur vi irriterar oss på samma saker, men ändå finns de där grejerna där ute... Jag antar att det handlar om att de som gör allt det där irriterande saknar det som för några år sedan kallades netikett men som handlar om helt vanlig vett och etikett för guess what - nätet är också verkliga livet.

Anyways. Det jag irriterar mig på på sociala medier är ungefär det här:

1. Folk som inte kan språket de skriver på. Sorry, men finns inget mer irriterande än folk som blandar mellan de och dem och det och råddar ihop de tre till en salig röra så de till sist inte vet själva vad de menade.
2. Folk som försvarar en persons agerande/utsago med orden "alla som kritiserar dig är bara avundsjuka".
3. Folk vars alla uppdateringar, bilder och hela existens på sociala medier handlar om deras barn eller barnbarn. Jag får nippor varje gång jag råkar hamna på en blogg som heter något i stil med "Lilla söta Adams mamma" och så handlar hela fakin bloggen om hur ofta Adam sket idag och hur mycket han suger på sin napp och när han sover och gjochrhjdaprnghdarbjg... Nippor.  *andas lugnt nu, Eva*
4. Nättroll såklart, där tror jag vi alla är överens. Har du inget konstruktivt att säga, säg det inte.
5. Folk som lägger upp en samling nya bilder som alla är identiska! Det här är speciellt vanligt på de där "Åh min lilla mupsipupsi-gulliga bebis"-bloggarna. Tips: jag förstår att din son har på sig en blå t-skjorta om du lägger upp en bild, behövs inte 47 identiska.

Ah. Nu känns det bättre.

De gröna rådgivningskorten

Det är något så oerhört skönt med nyheter som den om att rådgivningskorten byter färg från rosa & blått till grönt. Det vill säga, i framtiden får alla finländska barn ett grönt rådgivningskort för att undvika att de kategoriseras som flickor eller pojkar. Vem som nu har bestämt att grönt är neutralt?

Nyheten har bara väckt lite debatt i det sommarlediga Finland. De få reaktioner jag läst handlar mest om DET ÄR SKILLNAD PÅ POJKAR OCH FLICKOR VARFÖR FÖRSTÅR INGEN DET!!!??? Inget nytt på den fronten alltså.

Det jag tycker är skönt med nyheten är att det säger så mycket om vårt samhälle. Vi har det bra i Finland när vi kan lägga resurser på att för det första ha en gratis rådgivning för alla barn, för det andra dela ut rådgivningskort där allt skrivs ner med penna (hallå, 1985 ringde och vill ha tillbaka sina kort och tipsar om att man numera kan skriva ner sådant här på en maskin också känd som dator och att det är möjligt att skapa ett system så också föräldrarna kommer åt informationen) och för det tredje komma underfund med att det är mer korrekt att alla barn får ett kort i en och samma färg.

Själv hade jag inte ens noterat att A:s kort har blå färg. Hade vi haft en flicka och fått ett blått kort hade jag knappast noterat det heller. Inte heller om vi hade fått ett rosa kort åt A. Eller ett rosa kort åt en flicka. Jag är ganska neutral i frågan alltså. Som jag tror de flesta är.

För er som irriterar er över att er flicka inte får ett rosa rådgivningskort: det går alltid att kompensera det med lite extra rosa kläder på henne. Kanske en knallrosa vagn vore något? Komplett med glittrande volanger.