Bok, vardagen, vädret och sånt

Så. Nu har jag inte varit på Facebook eller den egna bloggen sen söndagen. Vilken befrielse! Och jag har inte saknat Facebook ett dugg, ärligt. Den egna bloggen har jag däremot saknat lite.

Vad har hänt sen senast?

Hunden har inte cancer, men nu är hon på antibiotika och kragtvång i en vecka för att såret blev infekterat.

A har kommit in i en mammamammamammamamma-fas.

Jag är trött och trög, men njuter av det vackra höstvädret.

Jag köpte den här boken, Lingon & läppstift av en bekant, skriven av Noora Schingler som har bloggen Kemikaalicocktail. Jag läste ett par sidor igår och var helt fascinerad. Tänk hur bra Valio har lyckats hjärntvätta oss att tro att vi alla måste dricka mjölk... Mer om boken när jag läst hela.

Ikväll ska jag jobba, likaså på lördag och söndag.

För ett år sedan

Idag för ett år sedan hade vi beräknad förlossning. Den 5 oktober 2014. Vi var så spända och nervösa för när det skulle sätta igång.

Istället föddes A med planerat kejsarsnitt den 20 oktober 2014, 15 dagar senare. Jag är så ledsen för hur hela processen gick till där. Det kunde ha gått så annorlunda, vi kunde ha sluppit kejsarsnittet.

Vi har hur som helst en frisk pojke och det är det allra viktigaste.

Här, och här kan du läsa om förlossningen. Här kan du läsa lite tankar kring det "planerade" snittet (som alltså bestämdes om tre dagar före det genomfördes).

Jag minns de här två veckorna från den 5 oktober till den 20 oktober i fjol som några av de mest ångestfyllda i mitt liv. Det blev värre efter att vi några dagar efter bf besökte Barnmorskeinstitutet för att jag hade så högt blodtryck och de då skrämde upp mig med att bebben är enorm och att jag kommer behöva kejsarsnitt om inte hen föds inom några dagar. Jag kunde ligga i timmar i sängen och stirra/gråta. Det var hemskt och inget jag önskar att någon ska tvingas uppleva. Och sedan blev det då kejsarsnitt för förlossningen började aldrig och jag kände mig så sviken av kroppen som inte visste hur man ska göra...

Det här inlägget skrevs på söndagen, ifall du undrade om min #someton -vecka håller i sig.

Amanda Essén, anorexi och att handskas med sitt bagage

Före jag (eventuellt) inleder min vecka som fri från sociala medier så vill jag tipsa er alla om radioprogrammet Samtal om livet och speciellt avsnittet med Amanda Essén som blivit fri från sina ätstörningar.

Amandas historia påminner i viss grad om min, men ändå inte. Vi har alla en historia att berätta och jag tycker du ska höra hennes.

Amanda skriver också en blogg. Den hittar du här. MEN märk att bloggen är full av fitness och fitspo, så gå inte in där om du vill slippa kroppshets. Amanda sysslar nämligen numera med bikinifitness och det pratar hon också om alldeles mot slutet av Samtal om livet-programmet. Hon säger så klokt i programmet att bara för att en person har bagage så kan en ju inte undvika sådant som påminner en om det bagaget hela livet (nu skrev jag helt från minnet, hon formulerade det bättre).

Det vill säga: hon anser att trots att hon haft anorexi så kan hon inte leva sitt liv så att hon konstant undviker sådant som påminner henne om det, som kan få henne att falla tillbaka. Samtidigt säger hon att hon inte rekommenderar bikinifitness för någon som haft ätstörning. Jag håller med henne i det sista. Men visst förstår jag tankesättet att en inte kan undvika sina demoner hela livet. Det var klokt sagt.

#someton

Oops så gick jag och anmälde mig till ett evenemang som går under hashtaggen #someton, det vill säga "fri från sociala medier". Såklart gjorde jag anmälningen på Facebook, var annars?

Men det innebär alltså att jag nu anmält mig som fri från sociala medier hela nästa vecka... Syftet är alltså att spara energi, den egna energin, genom att vara sociala medier-fri. Hela nästa vecka är för övrigt en energisparvecka.

Mitt höstlöfte 2015 om mindre skärmtid har skitit sig totalt och jag skäms. Så kanske är det här något jag verkligen behöver? Att helt stänga av från sociala medier... Vetefan om det fungerar, men om inte annat så vore det ju väldigt intressant att testa ens egen reaktion...

Jag har alltså inte bestämt mig ännu för om jag är med eller inte. Men om jag inte syns till här på bloggen så är jag alltså #someton. Gå med vettja!

Trafikmatta

Jag kunde skriva något vettigt om flyktingkrisen men det gör jag inte. Jag kunde också skriva något vettigt om läget i Syrien eller den ekonomiska politiken i Finland eller annat viktigt men det gör jag inte. Istället skriver jag om den här snygga trafikmattan vi köpt till A till ettårsdagen. Det blir hans present från oss.

Vi hade en sådan hemma när jag var barn och det har fastnat i minnet som en rolig leksak. Fattas bara några bilar nu, kanske något flygplan (notera flygplatsen) och kanske någon gubbe.

Mattan är ett loppisfynd.