Hbl skriver idag om Emma Heijnsbroek som kämpat mot anorexin medan vården kämpat mot hennes rätt till och behov av hjälp. Jag kan tyvärr inte länka just nu eftersom artikeln inte verkar finnas på nätet men jag rekommenderar er att läsa texten om ni kan. Den sammanfattar det tokiga i att om du drabbas av en ätstörning så måste du nästan bli dödssjuk före du får hjälp, du måste gå ner lite lite till för att någon ska ta dig på allvar. Dessutom ska du ha en stor dos tur.
Jag tror tyvärr att ätstörningar och problematik som ligger på gränsen till ätstörning kommer att öka. Vi lever i en tidsperiod då det anses vara en bra egenskap att ha total kontroll över livet och därmed också kroppen och då kommer dylika problem på köpet. Därför är det viktigt att vi förstår varför en del hamnar i det där svarta hålet där det enda de tänker på är kalorier och vad de ska och inte ska äta och hur de ska göra för att bli av med de få kalorier de fått i sig under dagen.
Jag är glad att medierna lyfter upp fall som Emmas och jag tycker att det är synnerligen starkt av Emma att ge en intervju så snabbt efter att hon insjuknat, ja medan hon fortfarande är sjuk. Jag önskar henne allt gott i livet.
Emma: det blir bättre, jag lovar. Lycka till med gymnasiestudierna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar