Veckans "haha det är så roligt att skämta om att kvinnors enda uppgift i livet bestäms av männen runt dom"

Det undgår mitt förstånd hur det kan vara så otroligt roligt att skämta om vad kvinnor kan, inte kan, ska och inte ska. Den här veckan är det ett gym i Karleby och en fotbollstränare i Frankrike som gjort bort sig.

När ska folk fatta att det inte är kul?
Läs Malins inlägg (bakom länken) för en ypperlig kommentar på vad det där gymet i Karleby egentligen håller på med när de tror att de är roliga. Och lyssna på Johanna Frändéns sommarprat i P1 för tankar kring att vara kvinna och sportjournalist.

Idag åker vi till Borgå för att träffa gamla kompisar och för att fira jul. Jag ska försöka vara utåtriktad, positiv, lugn, avkopplad och närvarande. Och så ska jag önska mig glädje och ro. Och god mat.

Det finns två sorters människor...

Jag har en väldigt dyster teori om folks relation till mat i västvärlden. Kanske är det lämpligt att skriva om det nu inför jul.
Jag tror att det finns två sorters människor när det gäller kost. Det finns de som största delen av alla dagar i sitt liv äter lite för lite och alltså går på kaloriunderskott, ofta är de smala, och så finns det de som största delen av alla dagar i sitt liv går på kaloriöverskott, ofta är de överviktiga. Visst, det kan finnas också de som har uppnått balans, som varken äter för lite eller för mycket men jag har ännu inte träffat en sådan person.
De här två människokaraktärerna förstår ändå varandra väldigt bra, då den stora frågan är den samma: vad borde jag inte äta. För de allra flesta strävar efter att hela tiden äta mindre, mindre, mindre. Gå ner. Bli smal. 
Jag jobbar stenhårt på att äta lagom. Ändå har jag en känsla av att jag under de flesta dagarna äter lite för lite. Det ska jag bli bättre på.

Jag älskar att äta på restaurang och betalar mer än gärna för en smakupplevelse!

Ungdomar på webben

För en tid sedan skrev Hbl (igen) om kombinationen ungdomar och sociala medier. Här hittar du texten, jag hoppas man kan läsa den utan att logga in eftersom jag delar den här.
Och jag blir så trött på det här, att ungdomarna ska tvingas förklara sig för alla vuxna som inte förstår hur sociala medier fungerar och varför i hela friden man kan tänkas vilja synas där.
Tröttast blir jag på att man lägger så stor energi på att predika åt unga flickor att man inte får dela med sig av lättklädda bilder på nätet. Jag har nämligen en tanke. En tanke om hur man kunde lösa "problemet" med de där lättklädda bilderna. Man kunde utgå från att ungdomarna gör som de tycker, det är allas individuella beslut vad de delar och inte delar och så skulle man låta det vara vid det. Det vill säga, vuxna människor skulle låta bli att titta på, ladda ner bilder, chatta med eller ens röra sig där lättklädda tjejer rör sig och där deras bilder finns.
Nu finns det såklart också unga killar som delar med sig. Men det talar man så sällan om. Alltid är det de här unga tjejerna som måste lära sig att inte göra si och så för att då kan någon bli kåt.

GoGo

Inget får igång mitt barnasinne som nya Angry Birds Go, i en telefon eller platta nära dig! Det är på riktigt svinroligt!

Att varsågoda bara Rovio, gratis reklam. Men jag menar det.

De där små...

Och alla vänner på facebook bara ynglar av sig, det kommer upp bb-bilder och magbilder och "åh nu är vi äntligen en hel familj" hela tiden. Och jag och T bara "plötsligt tillhör vi den generationen som får barn!"
Jag är så glad för alla som får barn, det är den största gåvan man kan få (tror jag, vad fan vet jag egentligen?). Men själv får man ju lite stress av det. En nära vän säger ofta att om hon blir mamma före hon är 30 så är hon nöjd, det strävar hon efter. Jag och T har ingen sådan där gräns att då ska det senast ske.
En sak jag har insett för länge sedan är att våra eventuella kommande barn aldrig kommer att ha kusiner i samma ålder. Min bror kommer knappast någonsin att bli pappa och T:s syskon har visserligen sex barn totalt, men den yngsta är nu drygt 1 år och flera lär det inte komma så vitt jag har förstått. Även om vi just nu skulle börja vänta barn så skulle barnet vara 2 år yngre än sin yngsta kusin. Och det är ju inte så farligt, men vårt första eventuella kommande barn lär inte födas ännu på några år. Fast det vet jag ju inte heller, eftersom vi liksom inte har en plan. Jag antar att man vet sedan när det känns rätt, att liksom nu ska det ske. Sedan är det ju dessutom det att barn kan man inte beställa sådär bara, dom kommer om dom kommer.
Tja, kontentan av det hela... Alla i min ålder, de där samma människorna som jag gick i skola med, blir och är föräldrar och jag vet inte hur man förväntas reagera på det. Vara glad för deras skull, jo, men sedan då. Vad betyder det för mig? Måste det betyda något för mig?