Abortlagen i Europa

Abortfrågan. Den har jag kommenterat flera gånger om. Själv anser jag att det inte ska vara någon "fråga". Abort är en självklar rättighet i min värld.
Dagens debatt på Vega igår handlade om aborträtten i Europa och Finland. Lyssna på debatten här.
Alltför många länder i Europa diskuterar för tillfället att stifta strängare abortlagar, Spanien exempelvis. Jag hoppas att Finland inte en dag blir en av de länderna. Aborttalet kan bara fås ner genom aktivare sexualupplysning och tillgång till preventivmedel för precis alla. Den dagen vi ser till att inga oönskade barn kommer till, den dagen har vi nått ett läge där inga aborter görs (men där de nog fortfarande måste vara lagliga). Vi kommer aldrig att nå det läget genom att förbjuda aborterna.
Tvärtom leder abortförbud till olagliga och livsfarliga aborter då kvinnor fortfarande väljer det alternativet i lika hög grad men det inte går att utföra lagligt.
Jag förstår inte hur ofödda personers rätt att finnas till kan gå före en redan existerande persons rätt till liv och sin egen kropp.

Yes I do!

Ibland funderar jag på hurdant livet skulle vara om man skulle leva lite mera som huvudpersonen i filmen Yes Man. Säga jo till allting. Tänk så uppfriskande det skulle vara att aldrig behöva säga nej till förslag eller önskemål. Bara jo.
Det är något jag måste bli bättre på. Jag är en sådan människotyp som är lite försiktig och avvaktande, men på senare tid har jag sagt jo ganska ofta och till stora saker. Som när jag i höstas erbjöds ett nytt inhopparjobb. Det var så skrämmande att säga jo, men jag gjorde det och har inte ångrat det en sekund (jag älskade det gamla jobbet men där fanns inga riktiga chanser för mig att utvecklas, inga utmaningar). Just nu är jag också involverad i ett lagom stort projekt med en kompis. Det krävde mod att säga jo, men jag har inte ångrat det ännu och kommer inte att göra det heller. Alla gånger man säger jo ger man sig själv en chans att utvecklas, alla gånger man säger nej så fastnar man.

Däremot ska man ju inte säga jo till sådant man inte vill göra. Det är en massiv skillnad på saker man inte vill göra och saker man bara är lite nervös och rädd inför.

Tentläsning

Jag har sakta börjat läsa på min tent den 22 mars. Det är ju en tid sen jag senast läste på en tent på det här viset, att det bara är en massa litteratur. Och varje gång jag gör det känns det så otroligt trögt till en början. Nu har jag cirka 800 sidor att plöja igenom och det är är ju inte så kul när man först börjar. Men ofta när jag kommit igång så gillar jag det, att få lära mig nytt och att få ägna fokus åt en så konkret sak som en tentbok. Det är ju också lätt att mäta sina framsteg, varje sida man läser är en sida man aldrig mer läser för första gången.
Men nej, jag kommer inte att sakna tenterna när jag blir klar i maj/juni. Jag börjar vara klar med det nu, seriöst. Nästan 20 år har jag gått i skola utan pauser.

Vem mår egentligen bra?

Igår kväll när jag var på en 30 minuters Voima-timme, alltså som gymträning men i form av ett effektivt 30 minuter långt gruppträningspass (rekommenderas varmt av mig för alla som känner att det som fattas i vardagen är lite rå styrka men som inte, precis som jag, har lust att vandra runt på något gym utan mål och en blekblå aning om vad man egentligen förväntas göra med alla maskiner) och så en 30 minuters streching direkt efter blev jag igen påmind om vad det är som drar mig till den där gruppträningen gång efter gång. Jag älskar gruppträning för jag blir så jäkla taggad av att ha den där höga musiken omkring mig och den där ena typen där framme som är så otroligt peppande (oftast är de det). Och så älskar jag känslan efteråt, efter att man utmanat sina muskler, sin ork. När endorfinerna pumpar i blodet och man inte kan låta bli att vara så otroligt nöjd med livet. Muskelvärken kommer ju ofta på köpet och det är ju liksom ett nödvändigt ont. Inte alltid så kul men man vet att man gjort något bra.
För mig räcker det med dagliga hundpromenader och den där en timmen i veckan på gruppträning för att må bra. Min definition av må bra är just nu att jag sover någorlunda bra, äter någorlunda bra, orkar med vardagen och dessutom klarar av att nu och då utmana mig riktigt ordentligt exempelvis i form av Damtian som jag deltagit i de senaste fyra åren med en helt ok tid.
Men på tal om att må bra så tycker jag du ska läsa den här texten av Nina Åkestam. Om den moderna hälsohetsen i länder som USA, Sverige och också Finland. Hur mår man egentligen då man mår bra? Det är en omöjlig fråga och jag tycker det är upp till var och en att avgöra när en själv mår bra.
Det är mycket ironiskt att vi i dagens västerländska samhälle har mer kunskap än någonsin om mat, hälsa, vikt, träning, dieter, blodvärden, sömn, dygnsrytm, ergonomi, rusmedel och läkemedel med mera men ändå är helt lost i allt det där. Kanske är det just för att informationen är så enorm. Ena dagen är kaffe livsfarligt och andra dagen är det bra att dricka minst fyra koppar om dagen - och båda undersökningarna kommer jag åt tack vare det moderna informationssamhället. Ena dagen är LCHF det bästa för kroppen, andra dagen är smör det farligaste du kan stoppa i dig.
Det är nästan så att jag har lust att studera till näringsterapeut eller något för jag är så oerhört fascinerad av det här.
Sen är det ju ett sorgligt faktum att de mentala problemen och direkta sjukdomarna ökar i den moderna världen. Eller åtminstone ökar antalet personer som vågra medge att de har problem. Tidigare pratade man inte om sådant.
Vi lever i en värld där kunskapen om och forskningen kring hälsa är större än någonsin, men där folk är mer borttappade än någonsin och också sjukare både mentalt och fysiskt. Alla verktyg finns för att fler personer än någonsin tidigare ska kunna leva så friskt som möjligt men ändå sker inte det.

Våren i naturen

Den här vintern har varit en av de mest udda i mitt liv sett till vädret. Men jag är så glad att det på riktigt börjar verka som om våren småningom tar över! Sådana här hittade vi på långlänken igår. Videkissor!