Nu är den här bilden tagen redan i måndags om jag ska vara helt ärlig, i dag morse vid samma tid var det ännu ljusare! Klockan är inte ens 7 och det är redan ljust ute! Man blir som en ny människa.
Jag längtar tills de där högljudda maskinerna som sopar bort sanden från gatorna och trottoarerna ska komma fram igen. Lika mycket som flyttfåglarnas återvändo är de ett säkert tecken på att våren är här! Och den där känslan när man inser att man står på bar asfalt igen för första gången på ett halvt år! Ljuvligt. Våren är utan tvivel min favoritårstid. Jag tycker speciellt mycket om majmånad, det är liksom då det kulminerar. Jag längtar redan efter vårens första cykeltur. Och att känna solens strålar värma ansiktet. Ljudet av porlande vatten, åh, det är så underbart.
I år har vi tänkt att A ska få bekanta sig med en balanscykel, vi måste bara hitta en sådan åt honom först. Det skulle vara ljuvligt om han vill följa med ut på promenad med hunden på sin egen lilla cykel istället för att bara sitta i vagnen. Min vision om att ha ett barn som tidigt börjar gå när vi rör oss ute har inte förverkligats. A sitter för det mesta i vagnen när vi är ute med hunden och när jag för/hämtar till/från dagis. Det handlar mest tror jag om lathet från oss vuxnas sida och också om att jag gärna upprätthåller ett visst tempo då jag går, fråga bara vem som helst som någonsin gått med mig. En två-åring hänger liksom inte med i det tempot. Men med balanscykel är det kanske annat.
