Den fula sanningen om kärlek

Jag har en teori om äkta kärlek. Äkta kärlek är sådan kärlek där den som älskas inte behöver låtsas, göra sig till, planera och fundera, göra upp strategier och fundera på vilken av de sju outfitalternativen man ska ha på sig på dejten. Äkta kärlek söker upp de två berörda personerna och för dem samman oavsett om den andra "gjort bort sig" någon gång eller har fel yrke eller inte ser ut som en sådan som kan tänkas vara den andra personens "typ". Äkta kärlek kräver inte att den ena kör en viss bil eller klär sig på ett visst sätt eller gör något för att imponera på den andra.
Jag tror att folk blir kära när de blir det, sådant kan ingen annan påverka, inte ens den som personen blir kär i.
Jag tror att folk gör det hela svårare än det på riktigt är. Antingen gillar någon dig eller så gör de inte det. Om du måste spela en roll, dölja saker, ljuga, förvränga sanningen eller göra sådant och agera på ett sätt som inte alls är du kan det hända att personen blir kär i dig, men hur länge klarar du av att upprätthålla fasaden? Hur roligt och hållbart är det att lura en person att älska dig? Nej, tänkte väl det.
Många Hollywoodfilmer älskar det här temat: hur lura en person att gilla dig tillräckligt mycket för att bli kär i dig trots att hela du är en lögn.
Den här var underhållande för några år sedan. Numera blir jag mest ledsen när jag ser den. Jag antar att det har att göra med att jag blivit äldre och fått mer självförtroende. Idag inser jag att den jag är är den jag är. Och jag rockar.

Att skjuta ner

Jag tror på att människor mår bra av att stötta varandra. Säger någon att det här vill jag, det här tror jag på, det här ska göras, så är det oftast bättre att säga att "det låter jättebra, så är det" än att säga att "jag bryr mig inte, det var det dummaste jag har hört.

På tal om att stötta så skrev Mikael Sjövall i tisdags en uppmärksammad kolumn i Hbl. Såhär menar han. Jag som vit, medelålders man i Finland med en elitställning som möjliggör att jag skriver kolumner i Hbl utan att direkt ifrågasättas är trött på att kvinnor ska tycka att det här landet inte är jämställt, jag som man med de ovannämnda privilegierna bestämmer att det här landet minsann inte behöver någon mer jämställdhet. Se det som ett exempel på hur man inte stöttar på vettigt sätt.

Det är så lätt att sitta där på sin tron och säga att alla som tror att det finns olika hinder i samhället har fel.

Stor synlighet, ingen röst

Jag sitter här och grubblar på det här med synlighet versus röst. Att det finns enorma grupper av personer som är så oerhört synliga i medierna men sällan eller aldrig ges en röst. Sådan grupper är romska tiggare, för att nämna den grupp jag snart kan kalla mig specialist på (nej, det var ett skämt, jag har inte som helst tanka på att kalla mig specialist på en så massiv grupp personer efter att ha skrivit en gradu som tangerar gruppen) men också utslagna, missbrukare (se bara dagens Hbl och artikeln om alla "hemskheter" som missbrukarna orsakar i Tölö), invandrare, fattiga, personer som har det allmänt jobbigt på olika sätt. Det skrivs mycket om sådana fenomen som samhället kallar jobbiga fenomen men personerna som anses jobbiga får nästan aldrig kommentera ärendet.
Ta nu bara romska tiggare. När Hbl skriver om romska tiggare är det myndighetsrepresentanter som pratar. De romska tiggarna får ibland vara med, men då som anonyma ansikten på bilderna, sittande på knä på trottoaren.

Bokrecension: Vi måste sluta ses på det här sättet

Jag skrev att jag ska läsa den här boken. Just det har jag nu gjort och tja, lite besviken är jag. Minns inte var jag såg tipset att man ska läsa den, men det känns som om det här helt tydligt är en ungdomsbok. Handlingen är mycket enkel, karaktärerna mycket enkla att lära känna och förstå och temat sådant att visst, det är underhållning, men ger inte så mycket åt mig.
Enkelt: Tjej blir kär i man, man blir kär i tjej. Båda har såklart ett liv också utanför förälskelsen och det uppstår problem. Och så händer det inte så mycket mera. Det är mycket dejter, mycket pussar, lite samlag, lite känslor och mycket rådd fram och tillbaka. Kräver inte mycket hjärnaktivitet och ger inte heller så mycket mera än enkelt förstådd underhållning.

Sådant som gör mig glad

Såhär tycker jag. Du ska spendera pengar på sådant som gör dig glad. Så länge du faktiskt har pengar så ska du göra sådant med pengarna som får dig att skratta och le.

Igår var vi och bowla, spela minigolf och äta sushi/japanskt för pengar som vi har (eller ja, hade) och i sällskap av personer som vi gillar. Nu ska jag göra saker jag gillar, som titta på teve och promenera med hunden och äta choklad och imorgon börjar en ny vecka som jag ser fram emot.

Imorgon har det dessutom gått sex år sedan T och jag blev vi och jag är glad över alla sekunder sedan den dagen. Om tio månader är vi gifta!